- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
46

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Akademierna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hans förtjänster såsom historiker måste uteslutande sökas i den
belletristiska formen. Det var denna, som slog an på Gustav III,
och det är betecknande för honom och hela hans tid, att han bland
»historiens» upptog Celsius, men icke det dåtida Sveriges främste
historiker, Lagerbring. Visserligen bodde denne i Lund, men det
gjorde Celsius också, och det kan således icke hava varit skälet.
Lagerbring var ännu vid full vetenskaplig vigör; tredje bandet av
hans stora arbete hade utkommit 1776, och det fjärde följde 1783.
Men hans lärdom var enligt den gustavianska tidens uppfattning
»pedanteri», hans stil ansågs »ohyfsad», och konungen föredrog
därför den ytlige Celsius. Dessutom var Lagerbring professor, och
det var, efter vad det förefaller, en betänklig sak i konungens ögon.
Lindblom, som då ännu innehade den skytteanska lärostolen,
uppgiver väl, att Gustav III vid den första uppsättningen 1786 tänkt
uppföra honom på listan såsom nr 14. Det är möjligt, men i varje
fall kom Lindblom icke med, och under Gustav III:s tid valdes icke
en enda professor in i akademien. Professorer och lärda pedanter
voro för den gustavianska tiden nästan blott olika namn på samma
sak, och av tidens fyra verkliga historiker, Botin, Schönberg,
Lagerbring och Hallenberg, blev endast den förstnämnde medlem av
Svenska akademien.

Svenska akademien stiftas.



Emellertid dröjde det till 1786, innan Gustav III kunde sätta sin
plan i verket. Under tiden hade Sotberg avlidit, och det återstod
således blott nio av de tilltänkta. Till dem lade konungen
ytterligare fyra: först riksrådet greve von Hermansson, som således kom
att förstärka den grupp av »herrar», Fersen, Höpken och Scheffer,
som upptagits i det första utkastet. Han kom väl in med hänsyn
till det »prydliga skrivsättet» i de ämbetsutlåtanden, han avgivit.
Vidare förstärktes »gens de lettres» med gunstlingen Schröderheim
och Vitterhetsakademiens siste sekreterare Nils von Rosenstein, som
nu också blev Svenska akademiens. Till sist bereddes en plats åt
den gustavianska tidens främste skald, Kellgren, vilken som författare
till Gustaf Vasa förvärvat sig ett litterärt rykte, som till fullo
motsvarade konungens val. Och vid hans sida sattes Oxenstierna och
Adlerbeth. Skaldekonsten var således så väl representerad som då
var möjligt, ty på de väl sprithaltiga Bellman och Lidner reflekterade
tydligen ingen, när det gällde ett så illustert samfund.
Medlemmarnas antal bestämdes till aderton, och de tretton skulle fritt få
invälja de återstående fem.

Stiftelsebrevet utfärdades den 20 mars 1786. I detta säger
konungen: »Vi hava saknat en inrättning, ägnad endast till språkets
förbättring», och därför hade han beslutat att upprätta en akademi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free