Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Akademierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss också, varför han ville hava dylika män i sin akademi.
Diktkonsten hade, såsom vi av den föregående framställningen funnit,
under äldre tider snarast varit ringaktad. Under frihetstiden hade
man visserligen fått mera respekt för den. Men det var först
Gustav III, som gav författarvärlden det egentliga riddarslaget genom
att i samma akademi sätta en Fersen och en Kellgren sida vid sida.
Han hade också ett annat syfte. Män som Fersen, Höpken, Scheffer
med deras franska bildning hade, åtminstone enligt hans mening,
ett mera vårdat, mera kultiverat språk än de lågättade svenska
författarna, och genom att sammanföra de senare med de förra trodde
han, att litteraturens språk skulle vinna i elegans. I grunden var
det dock samma fordran, han ställde på alla sina academici: de
skulle vara män med smak, och denna fordran gällde såväl »herrarna»
som skalderna. Någon akademi av lärde ville han alls icke ha, och
ett bland skälen, varför han inrättade en ny akademi, var nog
lärdomstyngden hos Lovisa Ulrikas.
Grammatiken.
Franska akademien skulle enligt sina statuter utarbeta en ordbok,
en grammatika, en retorik och en poetik. Detta stadgande tog
Gustav III upp också för sin och ålade Svenska akademien »att
utarbeta en svensk ordbok och grammatika jämte sådana
avhandlingar, som bidraga kunna till stadga och befordran av god smak».
De sistnämnda avhandlingarna motsvara således retoriken och
poetiken, men det blev aldrig ens tal om, att akademien skulle utgiva
några dylika; tiden för estetiska lagböcker var redan förbi. Under
den första månaden av akademiens tillvaro tog man däremot upp
frågan, varmed man skulle börja: en svensk ordbok eller en svensk
grammatik? Då man därvid »eftersinnade, att det föga vore
möjligt att författa en fullkomlig och på säkra grunder byggd ordbok,
innan de grammatikaliska reglerna för språket voro fastställda, och
grammatiken därjämte i många delar borde tjäna till grund för
skriv- och stavningssättet, trodde akademien med sakens natur
enligast vara att göra början med en svensk grammatikas
utarbetande». En av akademiens ledamöter, Botin, hade redan förut (1777)
utgivit en liten för skolan avsedd lärobok i ämnet: Svenska språket
i tal och skrift — enligt Noreen: »ett verkligt gott arbete, om
också icke på långt när i den grad, som hans samtid höll före».
Det var denna skolbok, akademien nu beslöt att lägga till grund för
sin grammatik och förmodade »att med några få tilläggningar och
ändringar vid detta vackra och grundeliga arbete snart kunna
åstadkomma en sådan grammatika, som blivit akademien ålagd att
författa». Under de följande sammankomsterna genomgicks och
diskuterades Botins bok, och därvid gick det tydligen upp för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0078.html
