Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Akademierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
akademiens medlemmar, både att uppgiften var vida svårare, än man
från början tänkt sig, och att Botins lärobok ej kunde tjäna såsom
stomme för en av akademien auktoriserad grammatik. Redan i
början av 1787 lade man därför i tysthet ned arbetet på
grammatiken och beslöt att i stället övergå till ordboken.[1]
Ordboken.
Ej heller här hade man från början en föreställning om
svårigheterna. Akademien räknade icke någon språkforskare bland sina
medlemmar — och efter Ihres och Sotbergs död funnos knappt
några dylika i landet. Akademiens »yppersta och angelägnaste
göromål» skulle visserligen vara att »arbeta uppå svenska språkets
renhet, styrka och höghet», men därmed avsåg Gustav III alls icke
någon vetenskaplig språkforskning, utan den »renhet, styrka och
höghet», som en snillrik författare genom sina dikter och
prosaskrifter kunde skänka språket och litteraturen. Ur den synpunkten
räknade akademien flera verkliga språkkonstnärer bland sina
medlemmar, och särskilt ägde Kellgren en ovanligt fin stilkänsla. I
ordboksarbetet, som under den första tiden bedrevs med synnerlig
iver inom akademien, deltog han allra flitigast och författade till
ledning en plan för arbetet, som enligt Noreen är »fullt värdig sin
författares snille» och så väl uppgjord, »att den knappast nu kan
göras bättre». Särskilt hade han blick för ett uttrycks olika nyanser,
ehuru han å den andra sidan icke var någon småaktig kriarättare.
Sedan han ur denna synpunkt behandlat ordet arbetsam, fortsätter
han: »Torde dock hända, att denna förfining är överdriven. Bevare
oss Gud att för mycket vilja omgränsa varje ords betydelse! Jag
känner för väl vad ett allt för strängt åtskiljande skulle skada
vitterheten. Skalden behöver att i var stund få utvidga eller
inskränka, kanske även missbruka ett ords bemärkelse. De troper,
som vi mest beundra hos latinska poeterna, äro ofta ej annat än
fel mot språket, än avsteg från ordens rätta förstånd. Det tycks,
som orden i detta språk föga ägt annan än en ungefärlig betydelse,
och jag fruktar, att Horatius nödgats utstryka många vers, om i
hans tid funnits en romerska akademiens dictionnaire».
Språkmän i denna estetiska bemärkelse voro även andra av akademiens
ledamöter, Oxenstierna, Adlerbeth, Clewberg m. fl., och akademiens
överläggningar rörande de olika frågor, som under arbetets gång komme under
diskussion, visa, att språkkänslan oerhört utvecklats sedan Dalins och fru
Nordenflychts dagar. Med hänsyn till de krafter, som akademien i detta avseende
hade till sitt förfogande, hade en ordbok enligt 1700-talets fordringar måhända
icke varit en omöjlighet. Men dessa diskussioner, så givande de än voro,
hade dock den praktiska olägenheten, att akademien, som genom dem fick
[1] 1836 utgav akademien sedermera Svensk språklära, utarbetad av L. M. Enberg
— ett ganska obetydligt arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0079.html
