Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Censuren och pressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
CENSUREN OCH PRESSEN
1766 års tryckfrihetsförordning.
Den 1766 utfärdade tryckfrihetsförordningen hade i
avslutningen förklarats äga »all den fullkomliga trygghet,
som en orygglig grundlag medförer». Genom
revolutionen hade likväl alla »från 1680 till 1772 såsom
grundlag ansedda stadgar» blivit avskaffade. Det
kunde då vara tvivelaktigt, huru man skulle betrakta
tryckfrihetsförordningen. Den skulle visserligen hava samma »trygghet» som en
grundlag, men kunde den därför själv anses såsom en sådan?
Gällde den fortfarande eller var den avskaffad? Därom voro
meningarna delade både hos allmänheten och hos juridiska
myndigheter. Somliga domstolar ansågo tryckfrihetsförordningen
upphävd, andra icke, och redan i januari 1773 anhöll därför
justitiekanslern Liliestråle om Kungl. Maj:ts förklaring. Enligt hans
mening kunde förordningen icke räknas till grundlagarna, utan
ägde blott samma trygghet som dessa. För sin del ansåg han
den därför fortfarande såsom gällande. I konseljen förklarade då
konungen, att tryckfriheten så mycket mindre kunde avses
avskaffad, som något censors ämbete ej blivit inrättat — ett
yttrande, som ej gärna kan tolkas annorlunda, än att
tryckfrihetsförordningen, såsom justitiekanslern ansåg, ej var grundlag
och därför ej blivit upphävd. Någon förklaring i denna riktning
blev emellertid ej utfärdad, och strax därefter ändrade konungen
mening.
Redan i slutet av samma år blev frågan brännande. Svea hovrätt
hade fällt en dom på grund av allmän lag, men i strid med
tryckfrihetsförordningen, som ansågs upphävd. Gjörwell, som jämte
boktryckaren blivit fälld, besvärade sig hos justitierevisionen, som
stadfäste hovrättens dom, »så framt ej Kungl. Maj:t i anledning av
tryckfrihetsförordningens § 4 skulle täckas frikänna de anklagade»
— revisionen visste således icke, om förordningen gällde eller icke.
Ärendet gick nu till rådet, som med ett undantag höll på, att
förordningen icke var förenlig med det nya regeringssättet, och Höpken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0094.html
