Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Censuren och pressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framhöll med skärpa alla de missbruk, till vilka tryckfriheten lett.
Gustav III:s eget yttrande — mästerligt väl avfattat — lider blott
av det felet, att det är alltför politiskt. Det var anlagt på att
tilltala den allmänna opinionen, som höll på den nyvunna friheten,
icke minst på att tilltala den allmänna opinionen i Frankrike, för
vilken konungen var så känslig, och ett annat syfte var, att ställa
Höpken och det övriga rådet i en ofördelaktig dager samt framhålla
upplysningsmonarkens frisinne i motsats till rådets obskurantism.
Å den andra sidan ville Gustav III under sken av att hålla på
tryckfriheten faktiskt inskränka denna. Att balansera dessa
motsatser var ingen lätt sak, men i dylika fall var Gustav III en mästare.
Vore — yttrade han — »frågan endast, om 1766 års förordning
är upphäven genom 1772 års regeringsform eller ej, bleve svaret
ganska lätt. Alla ifrån 1680 såsom grundlag ansedda stadgar äro
avskaffade genom 39 § i samma regeringsform». Frågan är icke
därom, utan om tryckfriheten är nyttig eller ej. Sedan han
således avlägsnat det farligaste hindret mot ett återupplivat
trycktvång och gjort förordningen till en administrativ stadga, som när
som helst av regeringen kunde upphävas, fortsätter han i en helt
annan tonart och börjar en dold polemik mot Höpken:
»Missbruk är en följd av mänskliga svagheten; den finnes i de bästa
inrättninger. Skulle man ej tillåta någon nyttig inrättning av
farhåga för missbruk, som därav kunde födas, blev aldrig något
gagneligt gjort i det allmänna.» Ingen förordning har med mera
glädje mottagits av nationen än denna. Och dock antogs den
på en tid, då »äganderätten som oftast blev av våld och
egennytta nedtrampad. Vårt närvarande regeringssätt är byggt på
frihet, säkerhet och proprietet. Under en sådan regering bör
var och en äga frihet att tänka, tala och skriva i allt, som ej
strider mot lagen och rikets höghet». Konungen får genom
tryckfriheten veta sanningen, som eljes, tyvärr, så ofta döljes för
honom; ämbetsmännen få genom den tillfälle att upplysa
allmänheten, när deras göromål blivit falskt uttydda, folket kan
frambära sin klagan och ofta övertygas om det obefogade i denna,
försäkrad om detta har jag — fortsätter han — genomläst
tryckfrihetsförordningen och »därvid ej funnit någon essentiel ändring
nödig» annat än i några få paragrafer, som ej stämma med den
nya regeringsformen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
