68 (Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Censuren och pressen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som rörer eller kväljer rikets övriga grundlagar, regeringsformen
och vår konungaförsäkran av den 21 augusti 1772 jämte vår och
rikets majestät, höghet och rätt». En dylik förseelse skulle straffas
som högmålsbrott, och i detta fall skulle boktryckaren stånda lika
ansvar som författaren. Därmed var i själva verket den politiska
yttranderätten upphävd, enär det var ett högmålsbrott (d. v. s. belagt
med dödsstraff) att skriva om något, som rörde regeringsformen
eller »konungens rätt», och genom det straff, som hotade
boktryckaren, hade man gjort honom till ett slags censor över
författaren. Denna reaktionära ändring av den äldre förordningen
var emellertid så skickligt dold under de vackra fraserna om frihet,
medborgarrättigheter m. m., att den ej synes hava uppmärksammats.
Gustav III, vilken lät översätta både sitt tal i rådet och själva
förordningen till franska, på det att Voltaire skulle få läsa dem,
ville tydligen, att allmänheten i honom skulle se en frihetens
försvarare, en upplysningens förkämpe, och så tyckes även allmänheten
hava uppfattat hans förordning. Men ganska snart visade sig dess
verkliga innebörd.

Publicola.

De första åren av Gustav III:s regering belystes ju av idel solsken,
och ingen opposition lät då höra sig. Den enda betydande tidningen
var Dagligt Allehanda, och den var ytterst försiktig. Gjörwell var
i sina tidskrifter en hänförd beundrare av Gustav III, och de gamla
skandalskribenterna hade tystnat. Men 1776 öppnades
kronobrännerierna, och nu började missnöjet, som framträdde, om också ännu
i hovsamma former, vid 1778 års riksdag. Skandalen vid
kronprinsens födelse och fiendskapen mellan Gustav III och Lovisa
Ulrika kastade nu ock sin slagskugga över den fordom så populäre
monarken. I slutet av året därpå utkom den första
oppositionstidskriften, Sanning och nöje, redigerad av den besynnerlige friherre
Josias Cederhielm. Redan förut, i oktober 1778, hade
Stockholms-Posten börjat. Bladet var en ren bokhandelsspekulation och hade
ingen annan tendens än att få så många köpare som möjligt. Någon
egentlig redaktör fanns under den första tiden icke, och utgivaren,
bokhandlaren Holmberg, sade mycket öppet ifrån detta. Tidningen
skulle »utan betalning och oförfalskat införa vad som helst våra
landsmän behaga oss tillsända», och Kellgren intygar förläggarens
villighet i detta avseende: »Holmberg» — skrev han till Rosenstein
— »är färdig att införa mot en plåtsedel allt det grovaste, som
kan inlämnas». Det enda, som Holmberg själv inför allmänheten
förbehöll sig, var, »att den, som har inseende över tryckningen av
detta blad och som tillika sätter allt i ordning, skall lösligen
igenomögna varje artikel, innan den gives till tryckning, på det ingenting

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0096.html

		Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden / 68 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|