Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Censuren och pressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
indirekte, utgiva eller på något sätt omröra, vad de fransyska sakerna
anginge eller därmed gemenskap ägde». Likaså förbjödos alla
redogörelser för riksdagen i Gävle 1792.
Stockholms-Postens privilegium.
Den enda tidning, som under senare delen av Gustav III:s
regering hade någon inverkan på den allmänna opinionen, var
Stockholms-Posten, som över huvud var tidens mest betydande pressorgan. Vi
skola därför något sysselsätta oss med dess yttre historia, som är
av vikt även för Kellgrens biografi. Det första numret utdelades
den 29 oktober 1778; till en början utkom den blott två gånger i
veckan, men från och med den 26 januari 1779 dagligen. Dess ägare
var bokhandlaren Holmberg. Som redan nämnts var det hans mening
att på sätt och vis låta allmänheten redigera bladet, men han var nog
klok att därjämte anställa ganska många fasta medarbetare. En av
dessa var Petrus Jonæ Rudin, som förut utgivit en vitterhetsjournal
och redigerat en upplaga av Dalins skrifter. Han skulle sköta
utrikesavdelningen. En annan var Nils Lorens Sjöberg, den sedan bekante
prisvinnaren i Svenska akademien, som emellertid på grund av sin
lättja fick avsked av Holmberg. De viktigaste medarbetarna voro
Carl Petter Lenngren, skaldinnans make, och Kellgren. Mellan dem
och Holmberg upprättades ett ordentligt kontrakt, som tyvärr ej är
bevarat, men vars innehåll tydligen varit, att de mot ett bestämt
honorar åtogo sig att svara för vissa avdelningar och ett visst antal
artiklar. Redaktörer voro de ingalunda, ehuru Kellgren ganska snart
genom sin betydelse som författare kom att gälla som den
egentlige utgivaren. Så till vida var detta nog riktigt, som han allt mer
mer kom att trycka sin personlighets stämpel på tidningen.
Så utkom förordningen den 3 maj 1785. Både Holmberg och
Kellgren (och Lenngren) ingåvo då ansökningar om privilegium på
tidningen. Valet dem emellan borde hava varit lätt. Förordningen
var, såsom vi minnas, utgiven för att hjälpa boktryckarna, och endast
de skulle få ett dylikt privilegium. Holmberg, som nu också var
boktryckare, ej blott bokhandlare och förläggare, borde således
lagligen hava blivit den lycklige. Men han var ej vidare pålitlig,
och man drog sig därför för att giva honom något privilegium. För
att slippa svara, låtsades man därför tro, att Stockholms-Posten redan
ägde ett privilegium. Meningen var tydligen att smussla över detta
på Kellgren när detta utan uppseende kunde ske. Några dagar efter
förordningens utgivande skrev nämligen Schröderheim till konungen:
»Veckoskriften Posten har inte, som jag trodde, något privilegium,
men för att hjälpa den saken har jag bett Kellgren säga sig hava
privilegium, till dess med Eders Maj:ts nådigste tillåtelse ett
antedaterat honom får tillställas, mot det han giver sin förbindelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0103.html
