Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkan och upplysningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick lov att visa sig modern. Naturligtvis avhöll han sig från någon
kättersk kritik av själva dogmerna, men han sökte att så mycket
som möjligt gå dem förbi, ej röra vid lärorna om treenigheten,
försoningen o. s. v., ännu mindre vid undren, begagnade hellre
uttrycket »det Högsta
Väsendet» än »Gud» och lade
huvudvikten vid moralen.
Överhovpredikanten von
Troil — skriver Ehrensvärd
i sin dagbok — höll »en
vältalig predikan om
barmhärtighet och goda verk och
gärningar. Han talade en
gång om Titus och ingen
gång om Kristus». Detta
var »upplyst». Men den
neologiska predikan skattade
ock åt den andra
strömningen i tiden, åt
sentimentaliteten, och det var genom
sin förmåga att anslå dylika
strängar, som Wingård
förvärvade sig sitt rykte som
vältalare. Wieselgren
berättar om en präst, som till
ingångsspråk för sin
predikan tog Lidners bekanta
»På Nova Semlas fjäll, i Ceylons brända dalar, varhelst en usling
finns, är han min vän, min bror». I regeln voro väl dock dylika
predikningar inskränkta till huvudstaden och domkyrkorna. På landet
fick man förmodligen en mera enkel spis, och neologien tog sig där
nog ett mera praktiskt uttryck. För Wieselgren berättade Thomander,
att han en gång i sin ungdom hört en predikan i Kristianstads kyrka.
Den handlade om änkans son i Nain, och med anledning av att den
döde pilten bars ut ur staden, kom predikan att handla om nyttan
av att anlägga begravningsplatser utanför städerna.
 |
| Magnus Lehnberg. Stick av J. F. Martin efter J. Forsslund. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
