Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mystiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och fyllt med vatten. På botten lågo buteljer, som magnetiserats
av Silfverhielm. Från karet utgick vidare en hop krökta rör, vilka
de kring karet placerade patienterna höllo i handen. Dessa
patienter voro runt kring karet placerade tätt intill varandra, så att de
bildade en sluten ring, och därjämte voro de bundna vid varandra
genom ett magnetiserat snöre, på det att den magnetiska kraften
lättare skulle kunna övergå från den ena till den andra. I salen
rådde ett mystiskt halvdunkel, och vanligen utfördes även musik
på harpa eller något annat serafiskt instrument. Intet ljud fick
yttras, och i salen härskade således en mystisk tystnad. Allt detta
måste naturligtvis hava en starkt suggererande inverkan på patienter,
av vilka de flesta voro mer eller mindre hysteriker. Snart började
också en eller flera att känna konvulsiviska ryckningar, som inom kort
meddelade sig åt hela ringen, och till sist kommo mera våldsamma
hysteriska anfall; man grät, skrattade och omfamnade varandra.
Stockholmsläkarna delade sig i två olika läger, för och emot
Silfverhielms magnetism. Men aristokratien, särskilt damerna, ställde
sig energiskt på hans sida, bland dem också en av Kellgrens tre
gracer, grevinnan Meyerfelt. De flesta av patienterna tyckas hava
lidit av reumatism, och av Gjörwells brev framgår, att dessa
hysteriska kriser åtminstone i några fall haft ett välgörande inflytande.
»Något sunt» — skrev Gjörwell — »lär dock vara i detta trollskap,
ty jag har med egna ögon sett professor Tingstadius och en ung
baron Pfeiff, bägge förut kontrakta och lama, nu gående och glada
omkring le baquet miraculeux. Jag småträter dock ständigt med
min Silfverhielm, för det han med så goda effekter kombinerar un
dehors av secrets impénétrables och den leda somnambulismen.»
Silfverhielm tyckes dock huvudsakligen hava inskränkt sig till att
använda magnetismen i medicinskt syfte och jämförelsevis sällan
hava inlåtit sig på några somnambulistiska experiment. Några dylika
förekommo dock, och man har kvar ett ganska märkligt protokoll
från den 28 februari 1789, då Silfverhielm magnetiserade hertig Karl.
Protokollet är undertecknat av hertiginnan, Reuterholm, Bonde, De
Geer och Silfverhielm, och det kan knappt lida något tvivel att hertigen
verkligen var sövd. Såsom vanligt för alla dylika somnambuler yttrar
han sig tämligen oredigt och dunkelt, vägrar att besvara en så världslig
fråga som den, om det snart skulle bli en eldsvåda i Stockholm, men
uttalar tydligen sina hemliga tankar: »att jag ej får blanda mig 1
riksdagssaker, varken vitt eller svart, utan vara helt passiv».
Detta protokoll är dock från 1789, och redan 1787, endast några
månader efter Silfverhielms första uppträdande, hade Exegetiska och
philantropiska sällskapet tagit Somnambulismen nästan på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
