Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vetenskapen och memoarlitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VETENSKAPEN OCH
MEMOARLITTERATUREN
Naturvetenskapen.
Frihetstidens stora insats i kulturens historia var
att hava skapat en svensk vetenskap, och detta
förvärv kunde icke förslösas. Den följande tiden hade
väl icke detta intresse, men det oaktat fortsatte det
vetenskapliga arbetet alltjämt, ehuru visserligen med
en väsentlig skillnad. Frihetstiden hade varit de stora, originella
forskarnas tidsålder; den gustavianska blev epigonernas. Därav
följer dock icke, att den gustavianska tidens vetenskap bör
ringaktas. Några personligheter, som kunna sättas vid sidan av Linné,
Celsius och Klingenstierna, finnas väl icke, men inom de
humanistiska vetenskaperna möta vi dock uppslag och idéer, som voro
nya och även fingo en stor betydelse.
Minst intresse hade man numera för naturvetenskapen. Linné levde
visserligen kvar ännu några år in i den gustavianska tiden, men var redan decrepitus,
och Thunberg, som efterträdde hans oduglige son såsom professor, var mera en
flitig och aktningsvärd samlare än ett banbrytande snille. Det naturvetenskapliga
studiets tyngdpunkt flyttade sig därför under denna tid snarare från Uppsala
och till Lund, som under frihetstiden — så vida man frånser den kortvariga
verksamhet, som Kilian Stobæus utövade — just icke kunnat göra något för
naturvetenskapens utveckling. Ett försök, som gjorts, hade slagit mycket illa
ut. 1750 hade riksdagen inrättat en professur i tidens älsklingsvetenskap,
»ekonomi», och därvid bestämt, att professorn utom i ekonomi skulle hålla
föreläsningar i botanik, zoologi samt »så mycket av matematiken, som till
mekaniken hörer». Till innehavare av denna onekligen svårskötta professur
utnämndes J. H. Burmester — utan lön, men med löfte att få transport till första
lediga professur. Efter sex års vedermödor övergick han därför till professuren
i — vältalighet och poesi, och hans mycket oduglige efterträdare begränsade
sig till att föreläsa om lantbruket. Det försöket hade således misslyckats. I
dess ställe inrättades 1756 en ny professur i historia naturalis, vars innehavare
tillika skulle vara direktör över alla plantager i Skåne. Troligen var denna
senare uppgift anledningen till, att hans lön anvisades ej på universitetets stat
utan på manufakturfonden. Då detta emellertid efter några år befanns olämpligt,
drog man in en av de teologiska professurerna och fick på så sätt en lön åt
naturhistorikern. Den förste innehavaren av platsen var en bland Linnés
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0168.html
