Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vetenskapen och memoarlitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grupp av forskare, som under den gustavianska tiden representeras
av Schönberg och Hallenberg.
Schönberg.
Av dem hade Anders Schönberg fått sin politiska uppfattning
utbildad under frihetstidens sista år. Han var född 1737 och son
till en av Fredrik I:s hovmän. I Uppsala studerade han egentligen
juridik och skrev även en rättshistorisk disputation. Denna gav
mig — yttrar han — »tillfälle att inse historiens sammanhang med
lagkunskapen. Våra gamla lagar, jämte forntidens historia, blevo
ett gemensamt studium för mig». Efter avslutandet av dessa
juridiska studier ingick han visserligen, vid sjutton års ålder, såsom
auskultant i Svea hovrätt, men tyckes icke hava varit intresserad
för den praktiska juridiken och övergick därför efter några år till
»litteraturstaten i kungl. kanslikollegium, emedan han alltid haft
föresatsen att gagna såsom skribent». Efter denna tid kan han
snarast anses såsom en privatlärd. Någon syssla hade han icke;
1762 hade han visserligen utnämnts till rikshistoriograf — ehuru
till en början utan lön — men platsen medförde inga direkta
förpliktelser, och redan tidigt slog han sig ned på landet. Emellertid
kom han i sin egenskap av adelsman att deltaga i det politiska
livet, och ehuru han alls icke spelade någon ledande roll, ådrog
han sig dock såsom politisk teoretiker en viss uppmärksamhet och
gav ut en mängd ströskrifter i de då brännande frågorna. Den
ståndpunkt, han förfäktar, är i det hela densamma, som Montesquieu
framlagt i Esprit des lois (1748). Liksom Montesquieu var en fiende
till Ludvig XIV:s envälde, var Schönberg en fiende till Karl XI:s.
Men å den andra sidan var han ingen beundrare av frihetstidens
statsskick, och mot detta förfäktade han Montesquieus s. k.
maktfördelningslära, d. v. s. liksom denne skilde han på den
verkställande makten, som skulle utövas av konungen, den lagstiftande
makten, som enligt Montesquieu utövades av ständerna, och den
dömande, som utövades av en både av ständer och konung
oberoende domarkår. Det sista var för Schönberg viktigast, ty det,
som särskilt upprörde honom, var riksdagens obehöriga ingrepp i
lagskipningen, och i flera ströskrifter utvecklade han sin mening
om detta missbruk. Men han fann snart, att frihetstidens riksdag
ej godvilligt kunde förmås att avstå från den dömande och
verkställande makt, som den tillägnat sig. Med uppriktig hänförelse
hälsade han därför Gustav III:s revolution, som gjorde ett slut på
riksdagens envälde, och i den nya konstitutionen såg han en
tillämpning av Montesquieus statsteori.
Revolutionen gav också uppslaget till hans mest bekanta arbete, Historiska
bref om det svenska regeringssättet i äldre och nyare tider. Då revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0174.html
