Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vetenskapen och memoarlitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utfördes, befann sig Schönberg på en brunnsresa, men skyndade till
Stockholm för att svärja den nya trohetseden. »Man uppmanade mig» — skrev
han — »att härom utgiva en skrift, som bevisade, att i den nya
regeringsformen funnes en rätt frihet enligt grunderna av Svea rikes urgamla styrelse».
Schönberg föreslog då, att man skulle begagna några brev, som han från sina
vänner mottagit rörande händelserna den 19 och 21 augusti, och i svar på
dessa brev »kunde man då utreda det, varom man ville övertyga allmänheten,
och då tjänade brev bäst därtill såsom lättaste lecture för diverse slag av
läsare». Planen gillades, och Schönberg började skriva sina brev om
revolutionen och dess nödvändighet. Dessa brev — tolv stycken eller den första
»flocken» — skickades, efter vad det vill synas, till Carl Sparre, C. F. Scheffer
och Gyldenstolpe. Medan han höll på med sitt arbete, fick han den mindre
angenäma underrättelsen, att detta nu blivit överflödigt, ity att en
redogörelse för revolutionen redan utkommit, författad av den bekante italienaren
abbé Michelessi: Lettre à M:gr Visconti... sur la révolution arrivée en Suède
le 19 Août 1772, som ofördröjligen skulle komma ut även i svensk
översättning. Det är icke omöjligt, att denna underrättelse medförde en ändring av
Schönbergs ursprungliga plan, som väl blott avsett ett jämförelsevis kortfattat
försvar för revolutionen: »Det var för mig» — skriver han — »en gåta, huru
Michelessi, som icke kände vårt svenska Jus Publicum, skulle kunna förklara
det, som jag påsyftade: huru brister och oordningar i vår förra styrelse voro
en följd av lagarna, huru Svea rikes urgamla styrelsegrunder varit och huru
de voro i tidevarvet före 1680, dit den nya regeringsformen skulle återföra
styrelsen». Han beslöt i varje fall att fortsätta i en mera rent historisk
riktning och skrev det trettonde brevet, i vilket han gick tillbaka ända till den
hedniska tidens statsskick. På vintern 1773 reste han till Stockholm och visade
då det, som var färdigt. Några gillade det, men andra »ansågo en sådan
skrift onyttig och föga bättre än skadlig; den kunde giva många anledning
att grubbla om det nya regeringssättet, vilket genom konungens vishet snart
skulle bliva älskat och av vanan mer befästat än genom argumentationer, vilka
de flesta läsare ändå icke skulle förstå». Antagligen hade han vid denna tid
utarbetat sjutton brev; det sjuttonde, som behandlar medeltidens historia till
Gustav Vasa, är nämligen daterat den 31 december 1772, och de följande äro
odaterade. På sommaren 1773 reste han tillbaka till landet, och det såg således
mörkt ut för fortsättningen. I slutet av året mottog han emellertid
befallning att utarbeta alla de följande tidevarven ända till Karl XII:s död;
frihetstiden ansågs däremot ligga för »nära vår tid, och man ville med skäl icke
vidröra de nyaste faktionskabalerna». Utarbetandet av dessa perioder tog
likväl tid, och först 1777 fick han sitt arbete färdigt. Tryckningen började,
Men därvid ansåg man lämpligt att utesluta de första tolv breven, som
handlade om själva revolutionen. Skälet uppgavs vara, att denna skildring nu
kom för sent. Schönberg antyder emellertid också ett annat motiv: »Mina
målningar av balans även i lagbundna monarkier torde ej heller hava behagat
alla», d. v. s. maktfördelningsteorien ansågs numera, ehuru av andra skäl, ej
längre opportun för den nya regeringen, och den första flocken blev aldrig
utgiven samt är, så vitt man vet, nu förkommen. Men arbetet stympades ej
blott i början utan även i slutet; 1777—1778 trycktes blott andra och tredje
flocken (brev 13—22), som slutade med Gustav Adolf, den monark, vars
regeringssätt Gustav III ansåg sig hava återupplivat. Resten blev icke utgiven
under Schönbergs livstid, och först på 1840-talet återfanns manuskriptet även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
