- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
174

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vetenskapen och memoarlitteraturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

detta var en brist uti grannlagenhet, så är dock lika säkert, att just
denna egenskap, lagd till hans outtröttliga flit och hans
oförlikneliga minne, hava vi att tacka för hans samlingar och upptäckter.»
Björnståhl gjorde sig bekant med Rousseau, Diderot, D’Alembert
och slog sig fram till själve Voltaire. På resan från Paris till Italien
gjorde han en avstickare till Ferney för att få se den märklige
mannen: »Han lät säga mig, att han vore sjuk och lät tillbjuda
mig förfriskningar i hettan, isynnerhet Sirop de Capillaire, som är
mycket i mode härstädes. Jag svarade, att all sötma skulle vara
mig ganska besk utan att få den äran att se Herr Voltaire, vars
åskådande skulle vara de allra bästa traktamenter för mig, vilket
jag bad betjänten säga Herr Voltaire. Han tog väl upp den friheten
och skickade mig sin secretaire herr Vaniere att hålla mig sällskap.
Jag lämnade honom Herr D’Alemberts brev, vilket han levererade
i Herr Voltaires händer. Omsider kom Herr Voltaire ut i salen,
där vi voro, och bad om ursäkt, att han låtit mig vänta så länge,
sade, att han hade feber m. m.» Björnståhls enträgenhet hade
således avgått med seger. Själva samtalet, för vilket Björnståhl
sedan redogör, bestod mest av ömsesidiga komplimanger, ty
Björnståhl var ingen psykolog, som ägde förmåga att karakterisera de
personer, med vilka han kom i beröring. Han betraktade dem
ungefär som en bibliofil betraktar en rar bok och är nästan alltid
idel beundran. Han är därför mest till sin fördel, när han redogör
för sina biblioteksbesök, ty han hade verkligen en stor förmåga att
där göra upptäckter. Hans resa ger oss i följd härav en god del
av denna tids lärdomshistoria samt är fullkomligt proppad med
lärda notiser av alla slag.

Norberg.



För den svenska kulturen fick hans tillämnade reskamrat Matthias
Norberg, som då var docent i Uppsala, större betydelse. Vid
trettio års ålder — han var född 1747 — anträdde även han en
längre studieresa, fick i Milano befallning att resa till Konstantinopel,
där han skulle träffa Björnståhl. Där möttes han emellertid av
underrättelsen om dennes död, någon expedition kom således icke
till stånd, och Norberg fick resa hem; i slutet av 1781 var han
tillbaka i fäderneslandet, där han utnämnts till Björnståhls
efterträdare såsom professor i Lund. På denna plats stannade han ända
till 1820 och utövade en omfattande både lärar- och
författarverksamhet. Bland annat upptäckte och utgav han Codex Nazaræus,
liber Adami appellatus, som sedermera fick betydelse för Stagnelius’
diktning och världsåskådning, dessutom flera andra viktiga codices,
och åtnjöt över huvud anseende såsom vår främste orientalist — ett
beröm, som eftervärlden dock något reducerat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free