Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- De nya estetiska åsikterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ståndpunkt. I Finland tyckes man emellertid, oberoende av de litterära
strömningarna, alltid hava bevarat en viss förkärlek för Ossian, väl
beroende på likheten mellan dessa äkta eller oäkta forndikter och
de finska runorna, och i Runebergs Kung Fjalar gör
Ossiandiktningen sin största insats.
Den hebreiska poesien.
Av längre varaktighet än Macphersons uppslag blev det, som
Lowth givit. Den förste, som i Sverige tillgodogjort sig detta, var
Carl Aurivillius, som även i andra fall visade sig berörd av de nya
strömningarna inom litteraturen. Visserligen stod han i det hela på
klassicitetens grund, men icke helt, I disputationen De carmine
epico fastslår han efter Montesquieu den olika karaktären hos de
olika folkslagen samt framhåller, att deras epik därför måste bliva
olika. Man äger då icke rätt att prisa den ena dikten och
förkasta den andra. Några allmänna lagar för poesien givas icke, och
de enda regler, som äga giltighet, äro de, som grundats på
erfarenheten. För att förstå en författare måste man se honom i
samband med hans folk och hans tid. Någon inverkan på det allmänna
åskådningssättet torde denna och liknande latinska disputationer
dock ej ha haft. Av större betydelse blev blott hans 1758 utgivna
disputation De poesi biblica, som bygger på Lowth’s blott fem år
äldre avhandling. Aurivillius var väl här uteslutande filolog,
sysselsatte sig med den hebreiska metriken o. d. och gick icke in på de
estetiska frågorna. Men så till vida gav han dock ett uppslag av
mera vittgående art, att det var genom honom, som Tingstadius
leddes in på tanken att på vers tolka bibelns böcker. Om dessa
översättningar har jag redan talat. Då Tingstadius 1786 tillträdde
platsen såsom e. o. professor, höll han en inträdesföreläsning, Om
österländska poesiens egenskaper, i vilken han framlade ett i viss
mån estetiskt program. Han börjar med en av Montesquieu
inspirerad sats: »Att känna människan under alla släktets skiften,
under alla himmelstreck, under alla åldrar av odling och upplysning
är för varje grundlärd en så nödig vetenskap, att vi utom denna
föga veta, vad vi äro, vad vi varit eller vilka följder till vår vidare
förbättring kunna dragas». I det syftet är det nödvändigt att sätta
sig in »i de folkslags tänkesätt och seder, kunskaper och smak»,
vilkas språk och diktning man vill känna. För att döma om asiatiska
sånger, böra vi därför se dem med en asiatisk inbyggares egna ögon,
ty »alla länders och tiders sånger bära liksom en viss stämpel av
folkens lynnen». Hebreernas äldsta dikter bära spår av deras
herdelevnad, arabernas av deras krigarliv, persernas vittna om en viss
veklighet o. s. v. Att »verskonstens utvärtes skick» hos dessa folk
är ett annat än hos oss, betyder intet. En prosa, »klädd i all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0238.html
