Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De nya estetiska åsikterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras olika vitterhet och seder skulle man snart kunna tro, att
Calais och Dover lågo vid var sin ände av Oceanen». Och
»eftervärlden förkastar ej sällan vad dess förfäder berömt». Även vi
själva ombytas med åren. »De saker, som varit våra käraste
föremål i morgonen av vår levnad, vissna och förlora sitt behag för
middagssolens lodräta strålar; jag menar mannaålderns bekymmer
och ålderdomens krämpor. Vår vilja är lik ett glas, som antager
en ny färg av den saft, som fyller det.». Dylika satser förefalla ju
nästan, som om de framkastats av Thorild. Men även här drar
sig Neikter, liksom Voltaire, tillbaka för konsekvensen. Det gives
dock — fortsätter han — »en god smak, som är allmän med alla
människor. Tidevarv hava varit stridiga i sina omdömen; men alla
upplysta hava dock enhälligt överenskommit att anse några saker
som sköna; och den smak kunna vi således anse för god, som varit
gemensam med de mest hyfsade folkslag.» Smak och snille — yttrar
han i början av inträdestalet — äro icke detsamma. »Snillet är
själens styrka att upptäcka fördolda sanningar eller att fatta naturen
under en ny och klarare synpunkt. Men smaken är en medfödd
känsla av det sköna eller rättare sagt: av den ordning, som utgör
själva skönheten. Man kan likna snillet vid vinden, som förer ett
skepp över havet, och smaken vid det styre och den kompass, som
leder det. Utan styre och kompass är det farligt att förtro sig åt
vädren; utan smak yrar snillet till det vilda och jättelika.» »Smak»
är således en faktor, som för Neikter är jämbördig med snillet, och
det är de »hyfsade» folken och tidsåldrarna, som avgöra, vad som
är god smak. Homeros och Shakspere, som levde under »ohyfsade»
tider, ägde väl snille, men icke smak. Resultatet av hans
undersökning kom därför att stå i bestämd strid med de åsikter, som
Thorild samtidigt förkunnade.
 |
| Vignett till D. Michelessi, Operette in prosa, ed in verso composte in Svezia. Venedig 1773. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
