Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den gustavianska neoantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som slår an på honom, är barockens konst.[1] Såvitt jag vet, är han dock den
förste svensk, som sett och omtalat några antika målningar — grävningarna
i Pompeji och Herculaneum hade kort förut börjat — och dessa tyckas hava
tilltalat honom. Något antikt inflytande på svensk arkitektur kan man dock
ej iakttaga före Gustav III:s tid och naturligtvis ännu mindre något inflytande
på måleriet.
Antiken i Sverige.
Av antik skulptur kände man i Sverige mera, även om resultatet av denna
kännedom var mycket minimalt. I Kristinas svenska konstsamlingar funnos
86 statyer av brons, 166 av marmor och 13 av terrakotta, men huru många av
dessa som voro antika, vet man ej, icke heller vilka hon förde med sig till
utlandet; några få byster tyckas dock hava fått stanna kvar. Viktigare var
den serie avgjutningar av antika statyer, som på Nicodemus Tessin den yngres
tillskyndan togos i Paris omkring och kort före år 1700. Dessa gipskopior
inrymdes då »i Gjuthuset på Rännarbanan», och flyttades först 1780 till
Konstakademien, där de fortfarande befinna sig. Någon betydelse fingo dessa
avgjutningar likväl först på 1750-talet, och dessa antiker voro de första, som
Sergel fick skåda.[2]
Sergel.
Johan Tobias Sergel föddes i Stockholm 1740 såsom son till från
Tyskland inflyttade föräldrar och blev vid sjutton år elev hos den
franske bildhuggaren Larchevesque. Hans första konstintryck voro
således av barockens skulptur, och han var läraren behjälplig vid
dennes båda mest bekanta arbeten, Gustav Vasas och Gustav Adolfs
statyer. Vid ritarakademien fick han väl teckna efter några av de
gipser, som till akademien upphämtats från rännarbanan; hans
teckningar efter dessa finnas kvar. Om de gjort något större intryck
på honom, är likväl okänt. Hans minnestecknare, Franzén, som
kände honom personligen, uppgiver visserligen, att »de grekiska
bilderna» vid denna tid »hade stört hans sinneslugn. Dag och natt
drömde han om ett mål av fullkomlighet, som han förtvivlade att
någonsin uppnå, men likväl av en oemotståndlig ande drevs att
eftersträva». Säker är denna uppgift emellertid icke. På
akademien utmärkte han sig likväl så, att han vid riksdagen 1765—1766
erhöll ett resestipendium å 4,000 daler kpt om året, vartill
akademien lade ytterligare 2,000, och detta stipendium bibehöll han i elva
år. 1767 anträdde han resan, men betecknande nog icke till Paris,
utan till Italien. Till Rom kom han i augusti, och anteckningarna
i hans mycket summariska dagbok röja redan hans intresse för den
äkta antiken. 1768 gjorde han en kort resa till Neapel, där han
[1] I ett presidietal i Vetenskapsakademien 1757 framhåller han, att den gotiska
arkitekturen har »likväl några undransvärda egenskaper, som förtjäna beröm, isynnerhet
en lätthet och en dristighet i utförandet, som våra tiders byggmästare knappt vore i
stånd att efterfölja. Huvudkyrkorna i Strassburg, Paris, Rheims och långt flera ställen
äro härom säkra bevis».
[2] Några antiker hade inköpts av Lovisa Ulrika och Tessin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0248.html
