Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gustavianska neoantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Reuterholm, ehuru
visserligen utan dennes dumma
högfärd. Han är en
entusiast för vänskapen och
det enkla lantlivet samt
ömmar för »uslingars» nöd:
»Stadens skrytande
lustbarheter äro mig så
avsmakliga, att jag omöjligt
kan bese dem utan sorg.
Strax faller det mig in, att
jag sett någon fattig, vars
behov voro honom så
betagna, att han förtjänte hela
människosläktets
medlidande. Huru kan jag ha
ro att se detta?» Detta
skrevs 1768. Sedermera
gjorde han tydligen
bekantskap med den
voltaireska upplysningsfilosofien
Och med Winckelmanns
antika hedendom, och en
anteckning är alldeles i
Voltaires anda. Han har
dennes intelligensförakt för
populacen, och religionen
har för honom ungefär
samma uppgift som
polisen: att hålla ordning. I
fall man — skriver han —
»ville bibehålla den
religion, man har, så bör som
i Kina de styrande ha
deismen och ordningen, ty i
sig själv är det lika mycket
med vad småfolket roar
sig i sin inbillning, men
det är intet så med de
styrande; de böra ha ingen
inbillning; det är skadligt,
om de styrande gyckla».
 |
| Autograf och teckning av C. A. Ehrensvärd. Tosterups arkiv. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
