Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- De tidigare gustavianerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
romantiska rörelsen under det nästa århundradet. Rudbeckianernas
svärmeri för den »götiska» litteraturen hade, såsom vi minnas,
upphört under den förra delen av 1700-talet. Men så kom en ny impuls,
denna gång från utlandet, den exotiska rörelsen, smaken för den
barbariska diktningen, och
nu fick även den fornnordiska
diktningen sin renässans.
 |
Johan Wellander.
Gravyr av J. F. Martin. |
Som vi erinra oss
publicerade Percy 1763 sina Five
pieces of runic poetry, och
redan förut, 1756, hade Mallet
tryckt ett urval av
fornnordisk poesi; Monumens de la
mythologie et de la poésie
des celtes et particulièrement
des anciens scandinaves. I
bägge dessa samlingar ingick
Eyvind Skaldaspillers dikt
Hákonarmál (som Percy lånat
från Mallet). Adlerbeth tyckes
hava tagit intryck av denna
rörelse, och 1783 skrev han
till sin vän Rosenstein, att han
börjat läsa Sturlason. »Han
gör mig mycket nöje, och det
är intressant att se de gamla skaldevisorna. Jag nekar icke, att de
flesta av dem bära syn för sägen att vara skrivna eller rättare sjungna
stante pede. Men så finnes en och annan, som verkligen utmärker
geni, imagination och uppfinningsförmåga, besynnerligen Eyvindr
Skaldaspillers liksång öfver konung Håkan Adalstensfostre. Jag
har försökt att göra en fri översättning därav på svensk vers med
nu brukliga rimslut och har därav fått en fullkomlig ode, som jag
en gång vore curieux att skicka dig. Annars har jag nyligen ögnat
på Ossians arbeten, dem jag förr endast känt par reputation. Där
finnes mycken rapport mellan hans kämpasånger och våra isländska,
änskönt man måste medgiva honom ett distinguerat företräde. Jag
undrar, om icke Young i sina Nätter lånt av Ossian sin mörka
kolorit; åtminstone gör bägges läsning hos mig en nog lika lydande
impression» — den sista observationen är intressant, ty det finnes
obestridligen en icke ringa likhet mellan Youngs och Macphersons
dikter, ehuru den senare fått uppslaget från Young, ej tvärtom, som
Adlerbeth trodde. Även så till vida är Adlerbeths omdöme av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0275.html
