Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- De tidigare gustavianerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den moder skall dig vila ge,
Som du med trogen omsorg skötte,
Åt den din svett du offrade,
För den du dina krafter nötte.
Ditt levnadssätt var enkelt, likaså din sedelära. Du begärde icke
mycket, var tillfreds om solen sken,
Att kornet grodde i din mull,
Att regn och sol beredde äring,
Att du blev klädd av fårens ull
Och drog av sädens kärna näring.
Och när du öppnad såg din grav
Och skulle världen övergiva,
Dig ingen tvekan oro gav.
Du trygg dig trodde salig bliva.
Du jordas på din kyrkogård,
Där fäders ben tillförne finnas.
På mullen reses ingen vård,
Och dina barn dig endast minnas.
Flitigt odlade du jorden: »Du ock i jorden vila funnit». Du
skall glömmas. Men vad betyder väl detta minne, den
»odödlighet», efter vilken människorna fika?
Det ock förgås i Tidens famn.
Du skall med bonden lika glömmas,
Och bägges stoft och bägges namn
I samma tystnad äntlig gömmas.
I hans diktning är denna Grafskrift dock blott en enastående
företeelse, och såsom poet är han nu glömd.
Det var icke genom sin diktning utan genom sin personlighet, han
gjorde sig bemärkt. 1778 blev han, vid tjugosju års ålder, Gustav III:s
handsekreterare, deltog i dennes litterära aftonsamkväm och följde
med på konungens italienska resa såsom ett slags historiograf; hans
ganska utförliga skildring av denna resa har emellertid först i våra
dagar blivit tryckt. Då Vitterhets-, Historie- och
Antikvitetsakademien 1786 stiftades, blev han dess sekreterare — riksantikvarie hade
han redan förut blivit —, och 1787 utnämndes han till kansliråd
med bibehållande av sin förra plats. Då hade emellertid hans och
konungens vägar redan skilts åt, ehuru det aldrig kom till någon
bestämd brytning dem emellan, och vid riksdagen 1789 var
Adlerbeth den, som efter oppositionsledarnas fängslande kraftigast sökte
hävda adelns rättigheter. Det var det stora ögonblicket i hans liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0277.html
