Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Oxenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OXENSTIERNA
Oxenstiernas barndom.
Bland de tidigare gustavianerna fanns det en, som var
huvudet högre än de andra, en verklig skaldenatur,
ehuru han i följd av en serie omständigheter ej kom
att intaga den plats i vår litteraturhistoria, som med
rätta borde hava tillkommit honom. Det var Johan
Gabriel Oxenstierna.
Det namn, han bar, tillhörde den svenska historiens mest lysande
ätt, vars ursprung förlorar sig i medeltidens dunkel. Genom Axel
Oxenstierna och Bengt Oxenstierna hade det blivit världsberömt.
Sedan hade likväl släkten genom reduktionen blivit fullständigt ruinerad
och sjunkit ned i halv obemärkthet; under frihetstiden hade ingen
Oxenstierna spelat någon roll, och skaldens far, Göran Gabrielsson
Oxenstierna, var en fattig militär, som vid tämligen framskriden ålder
gifte sig med den likaledes fattiga Sara Gyllenborg, skaldens syster.
Det första barnet i detta äktenskap var Johan Gabriel, som föddes
1750 på morfaderns gods Skenäs i Södermanland, där hans första
barndom förflöt och som alltid förblev det hem, dit han ständigt
längtade tillbaka, hans drömmars och hans diktnings Arkadien.
Hans morbror, skalden Gyllenborg, blev hans egentlige uppfostrare,
och en mera kärleksfull och beundrande mentor kunde han ej hava
fått. »Med vad uttryck av den ömmaste kärlek» — skriver
Gyllenborg i sin självbiografi — »upplyftes icke den lille Jan Gabriel i
morfaderns famn och bars på hans armar! Med vad nöje avhördes
icke de första ord, han utsade, i vilka ett lätt begrepp och ett
kvickt uttal bådade för framtiden ett lysande snille!» Trots alla
olikheter i begåvningen hade, såsom Lamm framhållit, morbror och
systerson ganska många gemensamma lynnesdrag. Båda hava »samma
typiskt svenska viljesvaga och stämningsrika temperament», de äro
utpräglade gemytmänniskor, som njuta av att gå upp i hemlivet
med alla dess detaljer och ha en obegränsad släktkärlek».
Gyllenborg sjönk ned i detta vardagsliv, Oxenstierna däremot kunde
omdana det till poesi och »hade mera mod att i dikten vara sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0279.html
