Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Oxenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta verkar ju som det första utkastet till Kellgrens Den nya
skapelsen, och nittonåringen har redan lyckats nå en versens musik,
som knappast återfinnes ens hos Creutz.
De flesta andra dikterna från denna tid, av vilka Natten torde
vara den mest betydande, tillhöra naturdiktningen, och i det hela
är Oxenstierna här en efterföljare till morbrodern. Men såsom
versifikatör är han denne överlägsen, hans observationsförmåga är större,
han får bättre fram själva »stämningen» i landskapet, och Natten
färgas av en melankoli, som redan har en svagt romantisk
anstrykning.
Oxenstierna i Wien.
1770 fick han anställning vid den svenska legationen i Wien,
och där stannade han ända till 1774. Dessa år blevo hans
egentliga diktarperiod. Hans fattigdom hindrade honom från att deltaga
i sällskapslivet, hans diplomatiska tjänstgöring var ej vidare
ansträngande, och han kunde därför ägna lejonparten av sin tid åt
diktkonsten. Till denna torde man med en viss rätt också kunna
räkna en ny kärleksroman, i vilken han kände sig som hjälte. Han
hade förälskat sig i en ung läkarfru, Susanna Frid, och av den
brevväxling, som Oxenstierna sorgfälligt bevarat, märker man, att
det är La nouvelle Héloïse, som nu upprepas i verkligheten. Han
tycker sig vara en Saint-Preux och ser i Susanna sin Julie. Rousseaus
roman var ju en brevroman, och Oxenstierna har samma abnorma
behov som Saint-Preux att skriva brev — naturligtvis på franska —
brev, som fått sin färg av Rousseaus. Det hela var tydligen blott
en drömvärld, i vilken poeten älskade att dväljas, overklig, men
vacker.
En annan värld, som nu också öppnade sig för honom, var
swedenborgianismen. Som vi minnas hade Tilas givit honom
anvisning på den svenske siaren, och dennes spiritism grep honom
tydligen djupare, än han ville erkänna för den mera nyktre Bergklint.
Skördarna.
Såsom diktare var Oxenstierna under dessa år oerhört flitig, och
det var nu han skrev sin förnämsta dikt, Skördarna, som i den
ursprungliga versionen blott omfattar tre sånger och högst väsentligt
skiljer sig från den i nio sånger omarbetade dikten, som först 1796
kom ut av trycket. Den skildrar lantlivet under sommar och höst,
den del av året, som »förenar naturens rikedom med dess behag
och jordens ymnighet med dess fägring». Såsom sina förebilder
angiver han Thomson och Saint-Lambert. Den förre hade, såsom
vi minnas, med The seasons givit uppslaget till århundradets hela
landskapsdiktning, men för Sverige med dess franska bildning kom
hans efterföljare Saint-Lambert att betyda vida mera. Dennes Les
saisons (1769) var då nyss utkommen och hade väckt nästan furore,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0287.html
