Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunnat iakttaga ett fysiokratiskt inslag. Detta framträder betydligt
skarpare i den andra, och det har nu förenats med ett
patriotiskt-götiskt. Patriotismen förklaras lättast av den tid, då dikten skrevs.
Den utarbetades under de tunga år, då Sveriges självständighet
under det ryska kriget stod på spel och då Oxenstierna såsom
åtminstone nominell kanslipresident bar ett visst ansvar för landets
öde. Och samtidigt gick en patriotisk strömning genom den svenska
litteraturen; 1786 hade Gustaf Vasa uppförts, och 1789 skrev
Kellgren sin Kantat. Den götiska färgtonen låg mindre för Oxenstierna,
ty hans historiska och ännu mer hans antikvariska studier voro
ytterst minimala. Och i själva verket inskränkte sig hans kännedom
om »göterna» till den del av Dalins historia, där denne — efter
Rollin — skildrat de forna herdeskyterna. Dessa skyter passade
förträffligt in i en fysiokratisk dikt, och redan långt förut hade
fysiokraten Fischerström om dem försäkrat, att »om åkerbruket
voro de mera angelägna än andra europeiska folkslag på lika tid».
Deras hjordar gåvo dem, enligt Dalin, uppehälle, »mjölk och honung
tjänte dem till spis, ull och hudar till kläder. De frågade ej efter
guld och silver; deras enfaldighet, måttlighet, tarvlighet och
rättrådighet voro efterdömen för alla nästgränsande folkslag; deras
egendom stod öppen för allom». Med samma ideala färger målas
skyten hos Oxenstierna. Han var ömsom krigare, ömsom herde.
För vänskap, löften, tro den dyrkans helgd han bar
Ej lagens föreskrift, men hjärtats offer var,
Uti sin enfalds hägn och sina seders ära
Av dygdens känsla styrd, mer än av dygdens lära,
Med alla lika hög, med alla lika fri,
Han sökte ingens träl och ingens herre bli.
Att med sin rikdoms makt i bröders tjäll befalla
Han stängde ej ett land, som delades med alla,
Och öppet för hans fjät så väl som för hans plog
Åt ingen avund gav och var för alla nog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
