Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från sitt rov och erkänner Adonis som sin son, varpå de båda
älskande förenas. Planen verkar snarast parodisk, och lyrikern
Kellgren gör sig här mycket litet gällande. Möjligen var detta
senare anledningen till, att Uttini, som då var hovteaterns mest
anlitade kompositör, ej kände sig villig att därtill skriva musiken.
Det huvudsakliga syftet med sin opera tyckes Kellgren dock hava
vunnit: att bliva uppmärksammad av konungen, ty han fick nu
verkligen beställningar. Den 22 juli 1778 firades drottningens
namnsdag med uppförandet av Marmontels bekanta operabalett Zemire
och Azor, översatt av madem. Malmstedt (fru Lenngren), och till
denna skrev Kellgren en prolog, till vilken Uttini satte musiken.
Ungefär en månad förut hade han skrivit till Clewberg: »I går
överantvardade jag Zibet prologen, nästan alldeles omstöpt och kanske
bortskämd. Jag önskar, att jag kunnat ha dina råd vid handen.
Den är nu hos Uttini.» Den måtte emellertid hava slagit an, ty
strax därefter fick Kellgren en ny beställning, på den opera, med
vilken kronprinsens födelse skulle högtidlighållas. Operan skulle
heta Yngve eller Yngves bröllop, och av titeln att döma
behandlade den således ett »götiskt» ämne. Konungen gav själv planen,
men en brevskrivare berättar, att Kellgren »två gånger förkastat
den av Majestätet givna planen med utlåtelse, att den vore utan
smak». Möjligen hade dessa slitningar mellan de båda författarna
till följd, att operan ej blev färdig till den utsatta tiden; i stället
uppfördes (den 11 november) en av Kellgren författad prolog. Ännu
en dylik av honom uppfördes på kungl. teatern i december med
anledning av drottningens kyrkotagning, båda med musik av Uttini.
Kellgren hade således kommit med i den — visserligen ganska
talrika — skara, som sattes till arbete av teaterentusiasten på tronen.
Olyckligtvis var han icke dramatiker, och det dröjde ganska länge,
innan han insåg detta. Sina båda förut omtalade operor ville han
därför ej övergiva. På sommaren 1779 kunde han underrätta
Lenngren, att han nu fullbordat »Yngve och översänt den till Zibet att
presenteras». Sedan höra vi emellertid ingenting om denna opera,
men ännu 1788 var han betänkt på att omarbeta den »efter götiska
mytologien i samma smak som Balders död». Alla bearbetningarna
äro likväl förkomna. Sin första opera Adonis och Proserpina
omarbetade han så starkt, att någon likhet knappt finnes mellan de
båda versionerna. Den senare, som han kallar Proserpine och som
är betydligt mera dramatisk, är emellertid blott en bearbetning av
en av Quinaults operor. Den innehåller dock flera lyriska partier,
äro Kellgren fullt värdiga. Så börjar operan med det sicilianska
lantfolkets glada jubel över Jupiters seger över titanerna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
