Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kellgren mot en poet, som på sin tid, märkvärdigt nog, åtnjöt ett visst
anseende. Det var den gamle Anders Nicander. Redan så tidigt
som 1732 hade han sökt att bliva poeseos professor i Uppsala, men
gått miste om platsen och i stället blivit — kontrollör vid stora
sjötullen i Västervik; flera år efteråt fick han emellertid professors
titel. Tyvärr nöjde sig Nicander ej med att skriva dikter på latin,
utan uppträdde även såsom svensk skald, på hexameter eller
»hjältvers», såsom han översatte ordet, ty
Svenskans böjelighet är oförliklig i hjältvers.
Svenskan passar i vers ej mindre än själva latinet.
»Jag har alltid» — skrev Kellgren — »varit i tvekan angående
företrädet mellan herr professorns och herr handelsman Bagers vers;
dock måste jag uppriktigt tillstå, att jag hittills alltjämt hållit den
senare för yppare poet. Så länge herr professorn skrev på latin,
tyckte jag väl alltid om hans vers; i synnerhet voro de vackra i
mina ögon, där varannan eller var tredje bokstav syntes högre än
de andra, ty på annat sätt kunde jag ej döma därom, emedan jag
ej förstår språket. Denna min förundran var således nog kall. Men
nu, sedan herr professorn en tid börjat att skriva på svenska, kan
jag ej nogsamt beskriva, huru min admiration är bleven känslofull,
och jag blyges ej tillstå, att jag i så måtto ändrat mina tankar, att
jag nu på allt sätt ger herr professorn prisen framför herr Bager.
Samma natur och genie hos bägge. Men hos herr professorn långt
mera konst.» Att Kellgren här icke anföll någon ökänd pekoralist,
framgår därav, att Nicander på nyåret 1780 mottog ett versifierat
hälsningsbrev från Wellander, Thetis och Pelées skald, i vilket denne
bl. a. skriver:
Då du din stämda lyra fattar,
Dig Phœbus nya lagrar ger.
Vid dina slag Parnassen lystrar,
Och bland dess alla nio systrar
Envar i dig sin älskling ser.
Så dog poeten i Västervik (i mars 1781), och den snälle Wellander
tänkte då ägna honom en storståtlig minnesgärd, en hyllning från
Sveriges alla poeter, vilka privatim uppmanades att till Wellander
insända sina hyllningsdikter, som sedan skulle utgivas i en samlad
festupplaga. Först kom en baron Leijonhufvud och såsom nummer
två poeten Liliestråle, »men» — skrev Wellander — »efter mitt
omdöme är där för mycket om tullen och för litet om Parnassen».
Särskilt angelägen var Wellander om Kellgren, »ty om jag ej bedrar
mig, har han varit en av dem, som skrattat åt gubbens eteosticha.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0344.html
