Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och som hans genie egentligen är för satiren, så vill jag genom hans
deltagande förekomma den ledsamheten, att någon ridicule kastas
på vår minnesvård». Wellander fick verkligen ett skaldebrev från
Kellgren, men icke det, han hoppats. I en dylik minnesskrift säger
sig Kellgren ej vilja deltaga. Har skalden icke själv berett sitt lov,
har minnets Gud ej sagt: Lev kvar i dina skrifter, skall glömskans
Gud för evigt säga: Sov. Wellander hade jämfört den stackars
Nicander med Ovidius. Men vid en dylik jämförelse måste satiren le:
O Naso, som så lätt med fabelns trolleri
Befallde gudarna att djur och örter bli,
Säg, månn’ du kunnat profetera,
Att skyten, i sin dikt än mera djärv och rik,
Dig skulle metamorfosera
Till sångarn uti Västervik.
Wellander svarade älskvärt och vänligt, ehuru han höll på sin
mening, och för denna älskvärdhet böjde sig Kellgren samt uttalade
i ett nytt skaldebrev sitt
Tack för den faderliga aga,
Som jag så väl förtjänt och du så lindrigt gav.
Kritikerna i Stockholms-Posten.
Kellgren hade den finkänsligheten att ej publicera denna
brevväxling med Wellander, men den visar både hans litterära smak och
behövligheten av den räfst, han höll med de misslyckade poeterna.
Kellgren därvid alls icke förfäktade något småsinnat klassiskt
regeltvång, framgår av hans nedhånande recension av en akademisk
disputation av C. Bergsten (1779), vilken förfäktat alla möjliga regler.
Allt beror, skriver Kellgren, på, huru en sak göres: »För övrigt
förhåller det sig med denna regeln som med de flesta: om en
klåpare bryter dem, är det odrägligt; om ett snille bryter dem, kan
det ofta vara vackert». Denna fråga blev särskilt brännande 1782,
då den bekanta striden mellan Kellgren och Thorild bröt ut. Denna
kontrovers skildras emellertid lämpligast i samband med Thorilds
biografi, och här vill jag blott anmärka, att Kellgren under stridens
hetta kom att ställa sig betydligt mera till höger, än han i verkligheten
stod. Som vi sedan skola se, bibehöll han alltid sin fria uppfattning,
även om han aldrig kom att stå på samma ståndpunkt som Thorild.
Hans rent litterära kritiker i Stockholms-Posten äro emellertid
jämförelsevis få; mera intresse ägnar han åt teatern och framför allt
musiken, ty såsom redan anmärkts, var han en djupt musikalisk
natur. Till detta skola vi återkomma i kapitlet om teatern och
dramat. För övrigt skrev han i tidningen åtskilliga uppsatser mot
det akademiska disputationsväsendet, som han skarpt satiriserade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0345.html
