Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla bröderna samlas uti ett rum utanför Templet, som kallas Tribunalet,
och sitta där omkring ett långt bord, varpå ligger den heliga skrift, tallrikar
med blod, bilor, kedjor och värjor. Den »anklagande brodern» är klädd
såsom munk. Tribunalet öppnas av preses, som slår ojämna slag och säger:
— »Anklagande broder! Kan mildhet hos oss i dag äga rum och blidka
våra hjärtan?
— Nej, hämnd, hämnd, hämnd, ty himlen är förtörnad!
— Samtliga ledamöter i Tribunalet, huru är eder önskan?
— Hämnd, hämnd, hämnd!
— Anklagande broder! Har det kommit till eder kunskap, om någon är
delaktig i sådana brott, som här snart komma att straffas?
— Ja, några hava trängt sig ända till våra förmurar, och deras avsikter äro
ganska ovissa.
Anklagande brodern går härpå ut till recipienterna, som äro i ett mörkt rum,
och bär i ena handen ett kors; efter honom följa två bröder, som bära i ena
handen en fackla och i den andra en dragen värja. Den anklagande brodern
säger:
— Förmätne! Huru vågen I framställa eder för det förfärliga Tribunalet,
som här innanför är samlat och där Hämndens Gud tillbedes?
Sedan recipienterna förts inför Tribunalet, vänder sig preses till dem och
yttrar:
— Ni ser här Guds heliga ord och de vapen, han givit oss att utrota de
brottsliga, som våga om honom tänka olika mot oss. Döden är det minsta
straff, sådana uslingar bör övergå, och den himmelska och oföränderliga
rättfärdigheten skall snart genom en evig fördömelse fullborda deras plågor. Ni
ser här blod, som vi förvarat efter en med rätta olycklig, oss till uppbyggelse,
er till varning och förskräckelse. Men detta är ändå ej nog att till eder död
djupt i edra hjärtan skärpa vår tros nödvändighet. Anklagande broder! Av
ömhet för deras timliga och eviga bästa, för dem till det välförtjänta straff,
som här bredvid genast skall gå i verkställighet över en brottslig förfäktare
av kätterska läror.
Recipienterna föras därefter in i ett svartklätt och illa upplyst rum. Mitt
på golvet ligger ett rött kläde, varpå den lidande ligger på knä med händerna
hopknäppta, sträckta mot himlen. Omkring honom står vakt med dragna
värjor och framför honom en munk med ett kors i handen. Då recipienterna
inkommit, säger munken:
— Varför avbryta den lidandes sista stunder?
Den anklagande brodern säger:
— Jag har på stora Tribunalets befallning hitfört dessa till sin tros styrkande
att se denne syndares sista öde.
Den lidande reser sig härpå upp med fasa och säger hastigt:
— Rättfärdiga himmel! Om du hör en uslings sista böner, så förlåt dessa
slukande vilddjur deras grymhet och låt mig bli deras sista offer!
Då han sagt detta, springer munken hastigt fram, håller handen för hans
mun och ropar:
— Hädelse, hädelse! Vakt, fören honom härifrån och utriven hans hädiska
tunga, innan hans brottsliga huvud avfälles.
Den lidande bortsläpas, och recipienterna skola föras tillbaka till Tribunalet.
Detta har emellertid försvunnit, och i stället visar sig »Templet», vars preses
är »Tempelmannen» (logens högste dignitär). Denne säger:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
