Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man uppmärksammar ej, att även de hava en begränsning. Man
imiterar därför felen hos dem och tror dessa vara förtjänster. Även
en skald som Homeros »slumrade» stundom och gjorde sig skyldig
till osmakligheter, vare sig dessa nu berodde på tidens brist på
kultur eller på andra orsaker. Milton har givit en sådan skildring
av Evas kärlek och paradisets lycksalighet, att man kan betvivla,
»det någon skald på jorden uppnått styrkan av hans snille», men
icke dess mindre kan man »göra en mycket lång förteckning på de
dårskaper att ömkas åt, de orimligheter att förvånas av, de
otäckheter att vämjas vid, varmed Miltons Paradis överallt är uppfyllt».
Även ett så klart huvud som Newtons förföll till sist till
apokalyptiska dårskaper. Och i våra dagar hava vi fått dårar som Mesmer
och Swedenborg, den senare »helt rätt och slätt — en fåne». Man
kan — skriver Kellgren i anmärkningarna — »tycka, att detta
yttrande är nog hårt om en man, som ehuru ej berättigad genom
stora upptäckter att räknas ibland snillen, likväl icke varit utan
förtjänst mot vetenskaperna». Men dels äro hans mineralogiska och
kemiska arbeten försvinnande få mot hans mystiska, dels vittna de
mera om minnet av vad han lärt än om redigheten av vad han
tänkt. Också dårar kunna då och då hava ett ljust ögonblick.
Värst är likväl imitatorum pecus, dessa herrar utan smak, som tro
sig bliva stora genom att härma de stores brister — swedenborgare,
rosencreutzare, drömtydare, skattsökare, nummerpunkterare,
magnetisörer etc. Här bliva särskilt anmärkningarna rent våldsamma.
Swedenborgarna, »dessa de ursinnigaste av alla jordens fantaster,
förtjäna rätt väl att anföra bandet. Alla andra svärmare pläga dock
rasa med en viss ordning, pläga dock härma en viss slutkonst och
draga mer och mindre rimliga följder av orimliga principer. Men
dessa äga en sig ensamt tillhörig gåva att oskiljaktligen förena den
grammatikaliska oredan med den logiska, ordens mörker med
meningarnas». Därpå följer en förkrossande citatsamling ur den senaste
swedenborgska litteraturen, även ur Nordenskiölds Oneiromanti.
Sedan Kellgren därefter hånat ned nummerpunkterare och
skattsökare, övergår han till magnetisörerna, och publicerar här ett
protokoll, som med all sannolikhet är autentiskt:
»För att undvika en ledsam vidlyftighet vill jag endast anföra ett förkortat
protokollsutdrag över de flera Swedenborgico-magnetiska sessioner, jag själv
bevistat, och vid vilka jag ömsom varit frågare och åhörare. — Interlokutörerna
äro: frågaren, anden och magnetisören.
(Spektatörerna församlade. Magnetisören anländ med en clairvoyant piga.
Pigan placerad, magnetiserad, somnad. Sömnen så djup, att, fast
magnetisören dels stack henne med en knappnål, så att blodet — ej kom ut, dels nöp
henne i armen, så att — han själv grinade därvid, så hördes hon icke säga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
