Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hertig Karl av dem när som helst kunde spelas ut mot konungen.
Rosenstein begagnade denna angreppspunkt och hade här prevenerat
Gustav III — med framgång. Samma synpunkt antydes ock i
Kellgrens poem, och som det tyckes var konungen ej misslynt över, att
löjet började gå ut över brodern. På denna sträng spelade
Rosenstein mycket skickligt, och månaden efter det Kellgren publicerat
sin dikt och medan Rosenstein arbetade på sitt i Stockholms-Posten
sedan införda försvar för denna, skrev han till Gustav III: »E. K. M.
har alltid visat mig för mycken nåd, att jag skulle kunna göra något
utan att taga E. K. M. till min förste domare. Jag har för att
försvara Kellgren och upplysa allmänheten skrivit ett slags apologi för
sällskapet Pour le sens commun. Den har efter min tournure blivit
nog allvarsam, filosofisk och politisk, nämligen så långt filosoferna
äro politici. Många torde finna mig sérieux. Men E. M. känner,
att jag har mitt sätt att se vidskepelse och sottiser. Då andra
skrattade åt Björnram, kom jag ihåg, att de preparationer, han
gjorde, innan han visade andar, till en del voro desamma, som
nyttjades med Ravaillac. Jag skulle akta mig att göra denna reflexion
till någon annan än E. K. M., men jag lägger den till grund för
nödvändigheten att, så snart svärmerier visa sig, på ett beskedligt
sätt upplysa allmänheten. La raison est la seule arme qu’il faut
employer et cette arme emporte toujours la victoire. En biorsak har
även lett mig. Jag tycker, att då E. M. är borta, är det ingen skada,
att allmänheten occuperar sig med mig och Kellgren, med Sens
commun och Swedenborg, hellre än med något annat». Det sista var
en mycket skicklig vändning. Gustav III var vid denna tid ivrigt
sysselsatt med de hemliga förberedelserna för det ryska kriget och
hade i det syftet gjort ett besök i Köpenhamn; han hade därför
alla skäl att få allmänhetens uppmärksamhet vänd från politiken
och på andra frågor. Följden av Rosensteins diplomati blev också,
att konungen ställde sig neutral och snarast välvillig, ty trots sin
böjelse för occultismen höll han dock på att i den allmänna
opinionen gälla såsom upplysningsmonarken.
Rosensteins artikel till försvar för Pro sensu communi var även
i andra avseenden diplomatisk. Kellgren hade djärvt anfallit de
hemliga ordnarna, andeskådarna, skattgrävare, guldmakare,
nummerpunkterare o. s. v. — således just den vidskepelse, som florerade
inom de högre kretsarna, och detta var onekligen ganska farligt.
Rosenstein sökte att moderera angreppet. De villfarelser, Kellgren
anfallit, tillhörde det förgångna, och sällskapets syfte var icke att
göra ordenssällskapen löjliga: »Vi röra ogärna vid ett ämne, som
kan synas angå ganska vördnadsvärda och av oss högaktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
