- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
323

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ändringar i tänkesätten tillvägabragt. Världen har sett tvenne stora
revolutioner av detta slag», den ena, då kristendomen, den andra, då
reformationen genomfördes. Apostlarna predikade fred, Luther likaså,
och likväl ha dessa revolutioner kostat strömmar av blod. »Bör man
önska, att varken kristendomen eller reformationen givits? Nej,
men man har full rätt att önska, det dessa kunnat framtränga utan
olyckor, att önska, det regenterna och folken varit klokare.»

Broschyren kom ut i slutet av juni, då Kellgren befann sig nere
i Småland. Lenngren, som för Stockholms-Posten skrivit en
recension av Rosensteins skrift — snarast ett referat av några partier
— skickade före tryckningen denna ned till Kellgren, som satte till
vad han själv kallar »några raders ingress». Denna ingress blev ett
flammande försvar för den frihetsrörelse, man nu ville undertrycka
och för vilken hela århundradet kämpat. »Upplysning» — skrev
Kellgren — »har blivit å ena sidan ett upprorsord mot all laglig
makt, å den andra hotar det att bliva ett smädeord mot det
uppodlade förståndet, vilket leder till laglig frihet. Våldsverkare i ett
land hava tänt mordfacklan och ropat: detta är upplysning! Europas
despoter, med låtsad fruktan — och några goda, men svaga regenter,
med en sann — hava pekat på dessa förödelser och även ropat till
sina folk: Se detta är upplysning!»

Att åtala Rosenstein vågade sig regeringen ej på, utan föredrog
att ställa Stockholms-Posten till ansvar. Såsom recensionens
författare angav sig då Lenngren, och hans försvar blev ett lysande
nederlag för Reuterholm. Såsom parallell till de nyss citerade och
åtalade orden anförde han nämligen några liknande fraser i —
Reuterholms första tryckfrihetsförordning, och efter detta måste
man låta åtalet falla. Genom Rosenstein sökte man sedan att
påverka Kellgren, men Rosenstein svarade: »Min vänskap för kungl.
sekreteraren Kellgren är lika uppriktig som hans för mig. Men då
han i snille äger en så stor överlägsenhet över mig, har jag ej ens
kunnat fatta den tanken att vilja leda honom. Det enda, jag känner
och vet, är, att han varit en redlig man, som aldrig ment sin överhet
och sitt fädernesland annat än väl. Han är nu döende och kan sig
med intet befatta.»

Kellgren och Reuterholm.



Till en ordensnarr som Reuterholm hade Kellgren naturligtvis
alltid ett gott öga, och året innan han dog tillät han sig på hans
bekostnad en drift, som är rent dråplig. Kellgrens svåger Kiellander
sökte Flo pastorat och bad om Kellgrens hjälp. Denne fick då en
luminös idé. I Kiellanders namn skrev han ett brev till Reuterholm
och spelade i detta på dennes två favoritpassioner: hans fåfänga
och hans mysticism. Brevet slutar: »Nådige herre! Ännu en gång:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free