Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dualismen mellan »villornas värld» och verklighetens består
fortfarande. »Det betonas» — anmärker Lamm, såsom det synes mig
fullt riktigt — »hela dikten igenom, att det endast är i hänförelsens
högsta ögonblick, som skalden förnimmer sfärernas harmoni, de under
i naturen, som aldrig
Visheten förnam». Och
likväl står denna dikt såsom
en motsats till den
världsåskådning, som
förkunnats i Våra villor, »ty
vad Kellgren här skildrat,
är icke någon bedräglig
drömbild, vari individen
finner ett slags tröst för
livets olyckor och som
han noga måste akta sig
för att krossa». Det må
vara, att världen icke är
sådan, som den nu ter
sig, men för den, som
älskar, är denna värld
mera än en villa; för
honom är den verklig, och
i kärleken öppnar sig för
honom en annan tillvaro
än vardagslivets. Tyvärr
blev denna kärlekslycka
kortvarig. På vägen från Skatelöv, i september, mottog Kellgren
ett brev från Hedda Falck, i vilket hon bröt med honom. I sina
brev avskyr Kellgren all sentimentalitet, men faktum är, att
underrättelsen grep honom så, att han sjuknade, och till Stockholm
återkom han med en krossad illusion, vars upplösning vållade honom
den kanske största smärtan i livet.
 |
| Christina Nibelius. Pastell av okänd konstnär. Tillhör fröken Eva Fröberg. Stockholm. |
Var fordom grälet, sveket, politiken
Och lyckans hunger med druiden dvaldes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
