Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
må hava skrivits kort före eller kort efter brytningen med Hedda
Falck, så röja de likväl en världsåskådning, som är en annan än i
ungdomspoemen. Dikten till Fredrika är ännu hållen i
rokokotidens graciösa stil, men bakom ligger något av den nya tidens
vemod. Fredrika Bagge hade en gång kallat honom sin vän. Kanske,
frågar han, har ni i en dictionnaire funnit ordet: »Vänskap,
gammalt ord, betyder ungefär, vad iskallt är». Nej — denna öppna
panna, denna oskuldsfulla blick vittna, att ordet kom från hjärtat.
Må denna vänskap då bli min tröst, ty för mera sälla öden var
mitt liv ej ämnat.
Mera betydande är den andra dikten: Till Christina. Dess hjälte
är människohataren Timon, och denne Timon är i mycket, kanske
i det väsentliga, en bild av skalden själv. Dikten börjar med ett
porträtt, i vilket vi utan svårighet igenkänna Kellgrens egna drag:
Än hade åldern icke plöjt hans panna
Och icke strött sin driva i hans lockar
Och icke tyngt hans fjät och böjt hans skuldra
Och släckt hans snilles eld. — Men vad ej åldern,
Det hade sorgen redan gjort och smärtans
Fördolda gift och känslans yra brånad
Och svallet av de sjudande passioner
Och svikna hopp om nöjen — ack, som lovat,
Och ledsnan, mera grym, av dem — som hållit.
Timon drar sig därför undan till sin håla — undan de tomma
skuggor av en himmelsk sällhet, som ej längre kunde dåra honom,
undan förtryck, fanatism, list och avund. Han vill glömma och
glömmas samt endast leva med mänsklighetens store, de odödliga
snillen, som också en gång försmädades. Till sist vill han somna
in i denna sömn, som är »så djup, så lång, så ljuv för en olycklig»
— så talade Timon och »ljög sig till en stillhet, som hans själ ej
kände», ty i denna blödde ännu de svagt förbundna djupa såren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
