Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden / 357 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Leibniz och framför allt från Rousseau. Genom hans brev till
Heurlin kunna vi studera hans följande utveckling och de
tankeferment, som han tillgodogjort sig under tiden närmast före den
stora striden med Kellgren. En fråga, som särskilt upprörde tiden,
var teodicéproblemet.

Thomas Thorild. Handteckning av A. U. Berndes. Nationalmuseum.

Leibniz och
Shaftesbury hade ju oberoende
av varandra kommit till
samma resultat, att
bristerna i denna världen
krävdes för det helas
harmoni och
fullkomlighet, och denna
förklaring hade i poetisk form
återupprepats i Popes
Essay on man. Om än
en pessimistisk
strömning alltid kan spåras
under
upplysningstidevarvet, var likväl
optimismen under dess förra
del förhärskande. Vid
århundradets mitt
inträdde emellertid ett
omslag, särskilt
framkallat av den
fruktansvärda jordbävningen i
Lissabon, och ett
uttryck för denna förstärkta pessimism var Voltaires Sur le désastre de
Lisbonne (1756). Reflexer av denna mörka världsåskådning hava vi
redan återfunnit hos Gyllenborg och Kellgren. Men det var klart,
att Thorild med sin optimism skulle ställa sig på den motsatta
sidan. Han berör ofta frågan, utförligast i ett brev från 1782:
»Jag tillägger dessa orden, förargad över några Voltaires verser
över Lissabons missöde, som jag kom att läsa i dag... Delens
filosofi är alltid vansinnighet, och denna är Voltaires. Om världen
vore gjord i sin egentliga avsikt för oss, så tillstår jag, att den vore
det största stympverk av den bizarraste verkmästare, som kan
tänas... Men om detta samma så illa sedda samhället är för sitt
egna, hela bestånd, tillstå mig: din tanke har ingenting skönare.
Se, huru förunderligen alla uppehållas av allas lidande, huru tusende
förgås, på det att miljoner måtte bevaras!» Tror du ej, att en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>