Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Thorild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
filosof som Voltaire hellre skulle se hela jorden gå under, än att
Ferney skulle lida någon skada? »Åskan slår ner. Hon krossar tio
miljoner myror, ingen människa säger ett ord. Man står i sin dörr,
och gläder sig att få luften sund och ren. Hon krossar en av våra
ankungar, ett av våra lamm, vår skönaste häst, det yttersta av vart
lillfinger — o, ingenting är säkrare, än att åskan är en förbannelse
och alla gudar i vrede.»
Thorild och Spinoza.
En annan fråga, som också diskuterades, var den om en
materialistisk eller en dynamisk världsförklaring, och här delade sig
upplysningsfilosoferna i två olika läger; i Sverige stod Kellgren, som
visserligen ej var filosof, snarast på materialismens ståndpunkt. Mot
materialismen hade emellertid en från naturvetenskapen utgående
reaktion börjat såsom en följd av 1600-talets viktiga mikroskopiska
upptäckter. Det var på grundvalen av dessa, som Buffon i sin
Histoire naturelle (1749) framlade den s. k. molekylarteorien: varje
organism är sammansatt av en oerhörd mängd av småorganistner,
och i De la nature (1761) utvecklade Robinet denna teori till att
gälla icke blott den organiska naturen utan hela universum. Allt
är således levande, består av en hel värld av småorganismer, och
dualismen mellan ande och materia är upphävd, ty varje molekyl
har både fysisk rörelseförmåga och andlig perception, ehuru
visserligen i olika grader av aktualitet, och universum själv är en dylik
besjälad organism. Teorien hade vissa beröringspunkter med
Leibniz’ monadlära, i vilken 1600-talets filosofi mynnat ut. En
huvudpunkt för denna 1600-talsfilosofi hade varit att finna en »substans»
(d. v. s. något, som är oberoende av andra substanser). Men
uppgiften hade icke lyckats, och Descartes hade i själva verket fått två
substanser, själ och kropp, vilkas attribut voro för själen tänkandet,
för kroppen utsträckning. Spinoza hade visserligen sökt undanröja
denna dualism och antagit blott en enda substans, Gud, men
bevisföringen brister, då han från denna substans skall leda sig över till
den faktiskt existerande världen. Denna är blott, så vitt den är i Gud.
Gud och naturen sammanfalla. Men emedan allt är Gud och Gud är
allt, är Spinozas Gud, såsom man anmärkt, i själva verket intet, och
den högstämda panteism, som Spinoza förkunnade, betraktades av
samtiden med en viss rätt såsom ateism, ehuru den i själva verket
var fylld av den mest glödande religiösa känsla. Leibniz sökte på
ett annat sätt komma från de svårigheter, som substansproblemet
medförde. I stället för en substans antog han en oändlig mångfald
av dylika, som han kallade monader. Varje monad är en mikrokosmos,
som speglar hela universum, ehuru med olika grad av klarhet, och
den högsta monaden är Gud. Onekligen frapperar likheten mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0409.html
