- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
361

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den filosofiska bakgrunden till Thorilds lösning av
teodicéproblemet.

Men denna skönhetskult är blott ett av inslagen från Shaftesbury.
Ett annat är entusiasmen, som så väl stämde med Thorilds egen
naturell, och som befriade honom från den tama Gessnerska
kvietismen. Den Thorild, som vi sedan möta i Stockholm, är en
handlingsmänniska, som vill reformera hela världen, ständigt på helspänn,
hänförd av sina egna idéer.

Denna filosofi var troligen fullt utbildad, då han från Lund kom
till Stockholm. Redan kort efter sin ankomst dit skrev han till
Heurlin: »O, eviga natur! Huru få, som intränga i det innersta
och det heligaste av ditt tempel och där smaka den allevande
gudomens fullhet! Plato var där, men svindlade, Newton var där,
men såg blott höjderna och bredderna, såg väl den oändliga kraften,
men blott med ett mekaniskt öga. Hans själ igenkände icke Gud,
efter hon redan hade en självgjord. Du, ojämförlige vän, skall känna
och finna honom i vart stoft, i de eviga skogarna, i dundret, på
rosens blad! Ack, om denna tanke icke öppnar himmelen för
er — gå tillbaka till religionens människoverk!» Den vise — heter
det i ett följande brev — »ser med samma öga som Gud, ser
naturens eviga krafter vimla i oändeliga liv, uttrycka sig i vart, vara
makt, skönhet i de minsta stoft søm i det hela». All skönhet är
för den vise. »Så lever han i det helas liv och föder sig av den
stora sällheten. Så är han husfader, det helas välgörare och
åtnjutare, alltid Gud».

Thorild lämnar Lund.



Ju mera denna stolta filosofi tog form, dess mera började Thorild,
känna, att han och Lund ej passade samman. Staden hade —
såsom Lauritz Weibull skildrar den — ett nästan lantligt utseende
med oregelbundet byggda korsvirkeshus. »Uppför väggarna
slingrade sig rankor och kaprifolium, mellan husen öppnade sig
vidsträckta trädgårdar — minnen från äldre tider, då kloster och
kapitelgårdar med sina grönskande anläggningar fyllde staden — och
över gatorna bredde valnötsträd, lindar och kastanjer sin skugga.
Utmed husraderna frodades en rik flora». På morgonen släpptes
korna ut ur gårdarna, och på gatorna ströko får och svin fram dagen
i ända. En dylik fredlig akademisk bondby var tydligen för trång
för en världsstormare som Thorild, och redan 1779 skrev han till
Arist: »Du känner, Arist, det allmänna tvång och pedanteri, som
umgängessättet i Lund har. Ingenting är fritt och välvilligt. Allt
är ceremoni eller en kall och onaturlig ärbarhet. Vart hushåll,
mneslutet inom sig själv, vet icke annat tidsfördriv än att
observera de andra och uppsnappa visknyheter.» Och till Heurlin, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free