Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Thorild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lämnat Lund och på hösten 1780 kommit till Stockholm, skrev han:
»Men hur är det att andas denna förtrollade luften? Beskriv mig
det första intrycket av denna prakten, detta sorlet.» Heurlin, som
gått in i kansliet och sedan blev häradshövding, sökte förmå Thorild
att också slå in på ämbetsmannavägen och till en början söka
anställning vid Göta hovrätt. Men dessa framtidsutsikter tilltalade
icke Thorild, och då han i stället på vinst och förlust, utan att
hava någon kondition, i början av 1781 begav sig upp till
Stockholm, hade han säkerligen andra förhoppningar.
Svärmeri för Gustav III.
I hans brev möter man nämligen ett högst besynnerligt svärmen
för Gustav III. Strax efter sin ankomst till huvudstaden skrev han:
»Ofta när jag ensam vandrar förbi slottet (jag bor vid Lilla
Köpmanstorget), röres jag av denna undersköna byggnaden, känner något
oemotståndeligen ljuvt vid den tanken: konungen... Jag har sett
kungen vid sitt bord. Hans mine förekom mig glad och ädel.
Jag känner något för honom, som om jag är lycklig, blir den
livligaste tillgivenhet.» Och några månader senare bekänner han:
»Begriper du, att jag är kär i kungen? Min vilda republikanism
har förlorat sig i ömhet närmare denne ädle, skarpsinnige, glade och
välgörande människan. Jag är färdigare att gråta än att förivra mig
över de svagheter, han icke kan undvika att hava som människa
och som konung. Det är ljuvt utan like att älska honom!» Men i
detta rent erotiska svärmeri för monarken blandade sig nog redan nu
en mera praktisk bitanke. I ett brev från sommaren 1782 fortsätter
han nämligen: »Kungen lever som en herre på sitt gods, utan
ämbete, blott sysselsatt med sin enskilda hushållning. Han är god och
nådig, säga hans domestiker och de, som umgås i hans hus, men
folket har ingen konung. Jag kan icke inbilla mig en regering med
mindre verksamhet. Alla äro förströdda med annat. Barndomen
utbreder sig överallt. Alla jollra. Ingen känner och tänker. Dessa
själar behöva en stöt. Nöden eller en eldad medborgare måste giva
den... Här behöves en åska. Allt stagnerar. Här gives i hela
landet icke mer än en post, som jag vill hava: den att vara kungens
vän. Om icke: jag skall vara sanningens och dygdernas. Den vise,
som upplyfter sig till Gud i naturen, kan ej nedlåta sig till en slav
i samhället.» Den tjugotreårige studenten drömde således om
ingenting mindre än att i egenskap av »kungens vän» övertaga rikets
styrelse. Som vi sedan skola se togo dessa drömmar snart en
mera fast form.
Den första Stockholmstiden.
Till Stockholm kom han, som sagt, i början av 1781, tack vare
någon hjälp från Patrik Alströmer, och tog då in hos en familj
vid Köpmanstorget; priset var billigt, 8 rdr i månaden. Där råkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0415.html
