Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verka därför fullt naturliga och osökta, och hans stil har det
originella snillets friskhet, naturlighet och kraft. Men onekligen manade
han genom denna stil ut en satiriker som Kellgren, och den 26
mars 1782 riktade denne mot Thorild ett dråpslag, ett mästerstycke
av satir. Det har formen av en insändare med anledning av en av
polisen utfärdad förordning om snöskottning. Nästan varje sats
är lånad från Thorilds båda förklaringar:
Nej, det är omöjligt: denna pålysning behagar mig ej: den förmörkar både
givaren och lydarn. Jag vördar Poliskammarens befallning: men jag kan ej
göra mig en plikt därav.
Jag tillstår, denna snö är besvärlig för alla gående och åkande. Men — är
den det för mig? Jag svarar nej — Detta svar är husägarens, medborgarens,
människans.
Då jag beslöt att råda över ett hus, så föresatte jag mig att råda över
hela gatan. Denna föresats var lika fri som dess uppfyllelse. När jag
obetänksamt ej bortskovlar snön från min dörr, så är det jag själv, som tillåter mig
bli insnöad: men jag vill icke, att en annan skall befalla mig skovla den.
En fots snö! ropa hundrade: upp till himlen! ropar jag.
Man har behagat anse mig för husägare; men är ej porten husets? trappan
portens? gatan trappans? — Jag andas icke i detta nya huset: mina värdkrafter
förkvävas där. Då jag har frihet att välja en ägande rätt, väljer jag ingen,
eller en fullkomligare.
Ej därföre att jag icke känner vördnad för vad Poliskammaren pålyst, men
jag tror, att man ej bort pålysa något. Kammaren har gjort väl att följa sin
högsta regel av snyggt och bekvämligt; jag upphäver den ej: men jag förkastar
den. Var husägare är född lagstiftare, självrådare om sin trappa: han tar icke,
utan ger lagar. — Jag känner inga andra regler än naturens, än den högsta
snöns och den högsta smutsens.
Skick, ordning, renlighet: vad betyda dessa orden? Vilken tid och ort har
ej sitt skick, sin ordning, sin renlighet! Man borde icke fråga: är denna snön
djup? Utan är den varm, torr och bekvämlig? Är den förmögen att bevara
för snuva?
Den allmänt godkända polisen: ja i Stockholm och Petersburg! men
Lappland och Sibirien och Grönland och Nova Sembla trivas gudomligen
oskottade. — Man hinner ej det ovanliga utan genom uppoffring av det vanliga,
eller det skyhöga utan genom uppskutt över det låga. Många vada i snon
uppe till armarna, där andra ej finna fotfäste. Flugan drunknar på tefatet, och
där kan hunden endast läppja. Jag ber för nu och alltid, att man vill bry sig
om att förstå mig. Om jag gör det själv — det är en annan fråga.
Husägare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
