Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket emfaser. Vikt och allvar, mod och hjärta mera än man här
någonsin hörde och såg. Allt härligt och applåderat. Kungen liksom
utom sig. Ärkebiskopen, kraschanerad och skrattande, satt på
trappsteget av katedern.» Därefter beskriver han själva
disputationen, och det är tydligt, att han med sin livliga fantasi och sin
brist på människokännedom trodde sig hava nått sina drömmars
mal, trodde, att han skulle bliva den allsmäktige favoriten,
»hovfilosofen». Men här kommer det kvinnliga koketteriet fram. På
eftermiddagen — berättar han — fick han visit av Armfelt, general
Mörner, överstekammarjunkaren Wrede och baron von Essen, vilka
Yttrade, »att kungen funnit sig charmerad (just detta ordet sade
de), att han vid detta tillfälle funnit, huru litet han kunde räkna
på andras omdömen över personer, som han ej själv kände (sade
Armfelt). Alla ropade: charmerad! Schröderheim högst. Detta var
för mycken ära för en republikan, så decisiv, så lika densamme, i
sig självt ett monarkiskt lappri. Om detta åtta dagars tal och rop
i Stockholm: Han söker väl genast något! Han blir favorit —
Ynkelighet!»
Något erbjudande tyckes konungen ej hava gjort Thorild. Men
det kan knappt lida något tvivel, att Thorild kunnat erhålla en
pension eller en sinekur, om han gjort någon ansträngning i den vägen.
Men berusad av sin framgång gjorde han det ej, övertygad som han
säkerligen var, att konungen skulle fortsätta sina försök, och han
kände sig djupt besviken, när denne ej vidare antichambrerade hos
honom. Schröderheim, som enligt Thorild var en vindflöjel för
konungens smak, hade smickrat honom, men — tillägger han —
»varföre, med allt detta, har kungen ej talt med mig? Väntar han
ett falla, ett sökas? Han kommer om ett par veckor och till
promotionerna. Detta försöket på hans själ till en stor ära, varom förr
en gång, skall nu snart göras.» Men kungen kom och tog ingen
notis om Thorild. Till Heurlin skrev han då: »Jag söker ingen
lycka hos kungen i Sverige, ty jag tycker, att man själv kan stifta
ett samhälle. Se där storsinne!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
