Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svårförklarligt. Även karaktärsteckningen skiljer sig från klassicitetens
och vilar på den då nya franska estetiken. Mot klassiciteten
anmärkte Diderot, att dess hjältar voro abstrakta personifikationer av
någon dygd eller last. Människorna i det verkliga livet voro mera
sammansatta, och de voro påverkade av miljön, av den
samhällsställning, de intogo o. s. v. I själva verket kom Diderot härigenom
dock icke längre än till en ny pliktkollision, mellan t. ex. domarens
plikt och hans känsla såsom far. Lidners Erik XIV vilar på denna
teori om »la condition» och dess betydelse för karaktärsutvecklingen.
Hjälten i tragedien är av naturen vek, mild och ädelsinnad, har lätt
att brista i tårar — således en ren Lidnersgestalt — men han är
konung och han är fader, och därigenom tvingas han att bliva grym,
tyrann och blodtörstig. Då stycket börjar, frigiver han icke blott
den förrädiske hertig Johan — en teaterbov av det vanliga slaget —
utan ger honom även befälet över halva krigshären, ty »Augustus
ej med blod på Cinnas uppror vann, men genom ädelmod». I
belöning vill han blott hava en broders kärlek. Och han är vek.
Då han får se sin och Katarina Månsdotters son, brister han i tårar:
Vem vet, om nånsin mer jag dig omfamna får?
Men skulle jag i dag ett blodigt offer bliva,
Glöm ej att för min son mitt öde ömt beskriva,
Och om han frågar dig, vem mördat har hans far,
Säg att du icke vet, men att han svensk ej var,
För honom till den grav, som får mitt stoft betäcka.
Låt honom där mitt svärd mot himlavalvet sträcka
Och svärja inför dig med Vasars sköld i hand
Att aldrig taga hämnd utav sitt fosterland.
Vid Gud! jag bliva vill barbar
Förändra dig, mitt bröst, i fall du känsla har!
Jag själv dig sliter ut. Förr än man från mig river
Min faders tron, så gör, att dränkt i blod han bliver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
