- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
434

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lidner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om den jordbävning, han nyss skildrat i Spastaras död. Någon
enhetlighet äger dikten således icke, och för att få en dylik årsberättelse
poetisk har han efter de beskrivande dikternas exempel måst »liva»
framställningen genom inlagda episoder, av vilka den om nunnan
Laura är den mest betydande — ett broderi på samma tema, som
han redan behandlat i Romeo och Juliette. Överallt möta vi samma
sentimentalitet, som är så betecknande för Lidners diktning. Man
kan — säger han i företalet — finna brister i dikten, »men min
tröst är, att läsare givas, vilka gärna förgäta Horatius och Despréaux,
när hjärtat kan ömma och ögat kanske fälla en tår». Och i själva
dikten skriver han: »Ej efter namnet skald jag ärelysten far. Mitt
enda högmod är, att jag ett hjärta har.» Till och med den engelske
härföraren gråter vid åsynen av de många liken: »När hjälten
gråta kan, han ju förlåtas bör». Det betydande i dikten ligger
dock enligt min mening mindre i sentimentaliten, som möter oss
tämligen överallt, än i de förromantiska anslagen. Man behöver
blott läsa inledningsverserna:

Från templens mörkgrå torn hör midnattstimman slår.
Bland brutna silvermoln den kyska månen går.
Du tysta, djupa natt! Jag i ditt sköt mig sänker,
Mitt väsen, hänryckt, stumt, i känslors hav sig dränker.


Särskilt framträder denna romantik i Lauraepisoden. Laura älskar
Willi, men har mot sin vilja tvingats att bliva nunna och vill i sin
förtvivlan bära hand på sitt eget liv, då klostrets portar öppnas av
kejsar Josef. Du ömma näktergal — säger hon — då du på den
stumma cypressen andas kval och kärlek, låt då Lauras namn med
dina drillar blandas,

Den nunna då, som vakt om dessa lampor har,
Törhända på min grav en suck med tårar drar.
Törhända Willi själv en helig midnattstimma,
När månens strålar blekt på klostrets murar strimma,
Törhända Willi själv din ömma klagan hör,
Och till min skugga då hans suckar västan för.


Denna episod tyckes hava varit den, som mest slagit an, och
smaken för »klosterromantiken» började nu sprida sig. Popes
bekanta Eloisabrev, som givit upphovet till hela denna litteratur,
hade i svensk översättning kommit ut 1765 och på kort tid
upplevat fyra upplagor, och Lidner själv planerade en dikt: Abelards
begravning av Eloisa, som emellertid i hans egen avfattning är
förlorad. Men en bland denna romantiks mest betydande svenska
föregångsmän är Lidner genom Året 1783.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free