Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
generationens filosofi kommer här tydligare fram än annorstädes.
Den stora världsdomen ändas icke såsom på Michel Angelos tavla
med de fördömdes nedstörtande i avgrunden. Ateisten, som ännu
i det sista hädar Gud, dömes väl till helvetet, men de dygdiga
hedningarnas skara hälsas av Messias »såsom mitt hjärtas
gunstlingar», och han tillfogar: »Jag efter hjärtat ser. För mänsklighet
och dygd, I himlar, öppnen er!» T. o. m. Judas får tillgift: »Judas
gråter. Blev vid din död han glömd? Du sade: jag förlåter!»
Världsdomen blir således snarast en förlåtelsens stora dag, alla
brott förglömmas, och diktens grundtanke uttalas av Eva: »Vad
båtar himlen mig, om jag ej där får ömma?»
Yttersta domen inleddes med en dedikation till konungen —
den kanske vackraste dikt, som Lidner skrivit och i vilken både
hans verskonst och hans rika poetiska känsla komma fram. Den
slutar:
Likt tålamodet vid en grav
Jag prisat himlen i min smärta.
Då han ej guld och anor gav,
Gav han mig lyran och ett hjärta.
Men... Denna lyran är ej mer.
Till okänd strand mig ödet jagar.
Ack, den förföljda svanen klagar,
Förrän sin vass hon överger.
Mer säga vore överdåd.
Jag önskar glömmas och förglömma,
Och skall mitt hjärta endast gömma
En suck — och minnet av din nåd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
