Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Redan i den ålder, då min framtida lycka borde vara grundad, vet
jag ju om morgonen ej, var jag till middagen skall finna mitt bröd.
Himmelske fader, detta veta sparvarna.» Möjligen skickade
Möllersvärd honom inga respengar eller förstörde Lidner dem på annat.
Någon resa blev då i varje fall ej av.
Lidner i Finland.
På hösten lärde Lidner i Stockholm känna en ung, svärmisk finne,
en Sederholm, som förälskat sig i hans känslosamma diktning, och
han tog honom med sig tillbaka till Finland undan de
slottskanslibetjänter, som i Stockholm hotade honom. På en halv dag —
berättade Lidner för Möllersvärd i oktober 1787 — »resolverades och i
verket sattes min förunderliga resa». Sederholm tyckes dock snart
hava funnit sin gäst väl besvärlig, och nu började Lidner en
egendomlig finsk odyssé, som Estlander skildrat, for från gods till gods
och levde där som snyltgäst, till dess man ledsnat på honom, då han
fick söka sig ett annat hem. Först for han till Möllersvärds, därefter
till Sederholms far i Hälsingfors, som dock »visade sig ganska gemen
emot honom» enligt Lidners egen uppgift till den nye beskyddare,
en ung auditör von Schoultz, som han funnit. Denne var tydligen
till en början starkt imponerad av den nya snilletyp, som i Lidner
hade en så fullödig representant. Några år senare skrev väl von
Schoultz om sin gäst: »Hans eviga fylleri och mindre väl valda
bekantskaper generade mig fasligt». Men under den första tiden
var han snarast idel beundran: »Lidner är ett stort geni, men ock
stor filosof(!) och obeskrivligt inaktiv. För övrigt yttrade han härom
dagen, att han skall arbeta färdig första delen (av de Samlade
skrifterna) snart; den andra kommer, när han kan fara hem, och
att hans prenumeranter sedan kunde köpa en del snille för 1 rdr
hellre än 50 delar dumhet för 24 sk.» Lidner var emellertid
enligt brevskrivaren så sjuk, att medici tvivlade om hans uppkomst.
Strax därefter skrev von Schoultz ett nytt brev, som jag endast
känner genom Estlanders referat. På morgonen kl. 6 kom Lidne
in i von Schoultz’ rum, välbeskänkt och resklädd, och dem emellan
uppstod följande samtal:
— Jag är dödsens sjuk, börjar Lidner. Farväl, söta Schoultz! Jag reser nu
till Åbo.
— Har du respengar? Jag är ej stadd vid kassa och kan ej hjälpa dig.
— Jag har tre riksdaler. Jag hjälper mig väl fram.
— Till vem far du i Åbo?
— Det får jag se. Jag känner ingen där. Farväl, min vän.
Därpå reste han och var redan den 22 februari 1788 i Åbo, där
han tog in hos boktryckaren Frenckell, som nu tryckte hans Yttersta
dom. Då denne tröttnat på honom, fortsatte Lidner på samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0503.html
