Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sällan ensam. Jag måste flytta och står i skuld. Man kräver, man
hotar köra ut mig på gatan, man gör mig förtvivlad — och jag
skall skriva skaldestycken?» Att göra detta under ständiga besök
av slottskansliets tjänsteandar, var ju heller ingen lätt sak. Och i
ett brev nästa månad heter det: »Jag måste inom måndag retirera
mig. Det kunde ske en fjärdingsväg utom staden, på någon
bondgård eller var som helst, där jag undan allas ögon fick i lugn sluta
mina arbeten.» I november tänkte han ånyo vända sig till konungen,
»men baron Armfelt, oaktat sina löften, givna åt herr majoren, har
allt sedan visat sig så kall, att jag ej mer söker hans protektion.
Ej den minsta grace har jag rönt av honom. Schröderheim åter
krusar, kysser mig och lovar, om jag blott vill återkomma. Nu är
även han i Uppsala. Jag är således övergiven — längesedan
förlorad, hade ej herr majoren och fru L’Estrade varit.» Möllersvärds
hade vid denna tid rest tillbaka till Finland, och därmed hade
Lidners troligen förnämsta hjälpkälla sinat. I maj 1787 skrev han
till Rosenstein, att han fruktade »att varje timma för en obetydlig
summa bliva inlogerad på gäldstugan. — — Enda medlet att rädda
mig är, att jag genast retirerar mig en fjärdedels mil utom staden,
tills jag åt Hans Majestät kan få den nåden överlämna min bok.
Men huru retirera mig? Jag har svultit i flera dar och kan ej
för kläder och andra behov under en 30 à 40 plåtar bli hulpen.»
Samtidigt kastade han fram några mycket fantastiska resplaner. I
det nyss citerade brevet till Möllersvärd (november 1786) skrev
han, att han tänkte »resa till Göteborg i vinter, där jag hoppas
kunna förskaffa mig nog penningar och till våren följa med ett
skepp till Tyskland. Där ser jag utvägar. Här inga.» Året därpå
fantiserade han i ett brev till Rosenstein om Amerika: »Natten
omger mig, och jag är rörd. Bemöda sig icke mer, min nådige
herre, att tala för en olycklig. Redan ligger ett skepp segelfärdigt
i Göteborg till Amerika. Där finnes ingen akademi, där plattheter
genom intriger av själva snillet vinna priset — där finnas
Rosensteinar!» Förmodligen bör man dock räkna dessa resplaner mera
till de poetiska blommorna än till de allvarliga avsikterna. Ett
annat projekt hade en mera verklig bakgrund. Till Möllersvärd
skrev han i januari 1787: »Jag måste till Tyskland. Men varför icke
först se dem, mitt hjärta så högt älskar och vördar? Hör på min
uträkning, mitt glada hopp! Skepp gå alla år från Åbo till tyska
orterna. Välan, jag hastar över Ålands hav, flyger sen till herr
majorens och dess tillbedjansvärda makas lugna hem, där förnöter
jag några dagar, veckor, och sedan till Åbo och sedan aldrig —
ack Gud! — aldrig mer. Betänk min situation i mitt fädernesland!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
