- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
450

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lidner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sista tolvskillingen för att låta en åkare köra henne hem, buro henne in till
hennes anhöriga på kungsstol, och, av dem tillfrågade, vilka de voro, svarade
de blott: människovänner — och försvunno.» Det betecknande för dessa
känslosamma och ädla herrar är, att de — liksom Lidner — med tårmildheten förena
en ganska stor liderlighet. De tycka mycket om att gråta, men samtidigt
ägna de en energisk kult åt Venus och Bacchus. Lybeckers Skaldestycken
(1796) sägas vara utgivna »sådana som de, inter pocula et amores, hos flickan
och bålen blivit författade» och höra till »tidens fräckaste och liderligaste
stycken». Ett annat av Sterne påverkat arbete är Bref till en vän under en
resa i landsorterna (1800), vars författare troligen var Pehr Wahlström. Han
har en stark självkänsla och ett djupt förakt för sina mindre känslosamma
medmänniskor. På en gästgivargård träffar han en gammal bekant, en officer,
om vilken han skriver: »med känsla av den tillfredsställande överlägsenhet,
som en högre och upplystare själ alltid äger över dessa vardagsvarelser, dessa
insekter och skridfän, vilka släpa sig omkring i gyttjan av jollret och
gossaktigheten, kunde jag väl hava fördragit denne lille herres impertinenta air»
etc. Mera i Rousseaus natursvärmande, sentimentala stil äro Linnerhjelms
Bref under resor i Sverige (1797), vilkas värde dock mera ligger i de bifogade
illustrationerna.

Horn.



Den mest bekante inom denna grupp var kungamördaren Claes Fredrik
Horn, hos vilken riktningens egendomliga moral särskilt kommer fram. De
författare, som slagit an på honom, voro dels de ytterst lasciva franska
rokokopoeterna, Parny m. fl., dels de nya sentimentala, särskilt Young och Rousseau,
och Horns utgjutelser i den senare stilen inverkade egendomligt nog på hans
domare under mordprocessen. Jag har — skrev han — »varit dygdig
medborgare och trogen undersåte i mitt hjärta, men jag har kvävt detta hjärtas
rörelser, och mitt öra har vänt sig att lyssna till fanatismens språk». Enligt
protokollet imponerades hovrätten ganska starkt av dessa »sinnesrörelser, som
ifrån det mest ångerfulla hjärta tycktes härflyta». Allmänheten bearbetade
han genom en samling dikter, Stunder i mitt fängelse (1792). I den »första
stunden» målade han rörande det skådespel, som han förutsåg, då han i sin
ålders sommar skulle »stupa leende för bilan» och då i hans öga skulle röjas
»den ömhets tår, som vittnar om förflutna år i glädjens armar och i Fröjas».
Helt visst skulle alla, utom den hårdhjärtade, känna medlidande med »denne
ynglings olycksfall, vars hjärta endast de berömma». Och i en senare under
landsflykten skriven dikt förklarar han: »Jag kunnat vara mera klok, men
aldrig mera ren till hjärta.»

Det var dock företrädesvis inom romanen och dramat, som denna
egendomliga moral skulle proklameras, och till de hithörande författarna skola vi
i det följande komma.

illustration placeholder
Vignett ur Lidners Fabler. 1779.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free