Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rena barockupptåg. Vid sidan av all denna prakt bleknade ju
Racines enkla, psykologiska tragedier, som spelade i en enda palatssal
och aldrig kommo med några teatraliska överraskningar. Det fanns
hos konungen också ett svagt gry av en romantiker, och för denna
art av romantik voro operor och karuseller ett bättre uttryck än
den fransk-klassiska tragedien. Till sist tog han nog också hänsyn
till svårigheten att omplantera det franska dramat i svensk jord;
språket var ju ännu allt för ouppodlat, och några skådespelare
funnos icke. Alltnog: han beslöt sig för att skapa en svensk opera
— således, om man så vill, att återupprepa det försök, som redan
på 1600-talet gjorts av den svenska truppen i Lejonkulan, vars
verksamhet han dock antagligen ej kände till. Till sin hjälpreda utsåg
han Gustaf Johan Ehrensvärd, som i en ofta citerad berättelse
redogjort för de svårigheter, mot vilka man hade att kämpa. Jag
återger den här i förkortad form.
Ehrensvärds relation.
Då konungen återkommit från sin resa till Paris, mottog han en supplik
från Petter Stenborg, i vilken denne anhöll om rätt att få begagna Bollhuset
för den trupp, som stod under hans ledning. Petitionen avslogs, men konungen
gav likväl Stenborg tillstånd att där spela ett par gånger »mera av lust att
roa sig åt ett så oformligt spektakel än i tanke, att detta skulle giva orsak
till en ny inrättning». Konungen och Ehrensvärd voro närvarande vid
repetitionen till de båda pjäser, som skulle givas. Jag kan — skriver den senare
— »aldrig nog beskriva, vad densamma plågade mig. Hörseln var sårad vid
vart ord. Aktörernas spel var så osmakligt, att man icke utan en bedrövlig
häpenhet kunde se detsamma.» Och likadan var själva representationen.
Wellander, som var närvarande, fick dock ett vida gynnsammare intryck än
Ehrensvärd. Pjäserna voro väl illa översatta, men »aktörerna gjorde sin sak
bättre, än man för första gången kunde hoppas», och i varje fall slog
föreställningen oerhört an på publiken. Man applåderade vid vart ord, »och man
tycktes hava en innerlig glädje att se ett svenskt spektakel». Representationen
gavs den 11 mars 1772 och återupprepades två dagar senare, men därmed var
det slut, ty Bollhuset öppnade icke vidare sina portar för den stackars
Stenborg. Emellertid hade konungen, enligt Ehrensvärd, härigenom fått sin idé
att skapa en svensk opera. Sannolikt var denna tanke dock äldre, ty redan
i början av samma månad hade konungen talat vid Wellander och för honom
uttalat sin önskan, »att en städad svensk pjäs skulle kunna uppföras vid
kröningen». Kort därefter, ännu i mars, fick Wellander av konungen planen till
Thetis och Pelée, och i början av april voro redan de två första akterna
versifierade. Ännu i samma månad började den genomgående reparationen av
Bollhuset och drevs med så stor energi, att den i oktober var avslutad. Till
kröningen den 29 maj var det emellertid omöjligt att få allt färdigt, och först
den 18 januari 1773 kunde den nya operan i Bollhuset öppnas. Den var
tydligen från början ämnad att bliva blott provisorisk, ty redan 1773 inköpte
Gustav III för 135,000 rdr rmt. det Ekebladska huset vid Norrmalms (nu
Gustav Adolfs) torg för att på dess tomt uppföra ett nytt och tidsenligt
operahus, och två år därefter började grundläggningsarbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0513.html
