Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma tänkesätt för honom, erkänner en grannlagenhet, som frälsar mig från
den grymma skyldighet att uppoffra min lycka för freden.» Även själva planen
är svag. För en poet hade det ju legat nära till hands att skildra en konflikt
sådan som i Racines Bérénice, mellan kärleken och monarkens plikt. Någon
dylik förekommer här icke. Genom ett förräderi av änkedrottningen blir
Ebba Brahe bortgift, innan Gustav Adolf hunnit till Kalmar, hela förvecklingen
beror på ett missförstånd, och först då konungen står inför ett fullbordat
faktum, förklarar han sig vilja leva för mitt land, för mitt folk, för det allt
uppoffra. Uppfyllen himlens dom. Han har ej tillåtit min lycka, han har ej
velat vår förening, på det att mitt hjärta, lämnat endast åt fäderneslandet,
skulle vara det endast troget». Detta stycke skulle nu förvandlas till en opera.
Men genast i första akten märker man, hur svår denna uppgift varit. Gustav
Adolfs mor, som Levertin riktigt karakteriserat såsom den elaka sagodrottningen,
avslöjar sin nedriga plan inför en kör av hovfruntimmer, som hon egendomligt
nog valt till förtrogna. Och lika besynnerliga äro baletterna. De la Gardie
har såsom segrare kommit till Kalmar med troféer samt fångna polacker och
tatarer, får veta, att Ebba Brahe skall räcka honom sin hand, och i glädjen
ger han fångarna fria. Därefter avslutas akten med en balett av soldater och
— fångar. Hela operan mynnar ut i ett mycket omotiverat riddarspel, vid
vilket änkedrottningen utdelar prisen. Stycket kan således knappt sägas vara
vidare lyckat, men bäres upp av den andra akten, som spelar bland det trogna
bondfolket på Öland, där konungen okänd uppträder och tillvinner sig allas
hjärtan. Denna akt är, särskilt i operan, förtjusande, och det är här, som det
patriotiska inslaget starkast kommer fram och kommer fram i en mera folklig
form än i Gustaf Wasa. Men motivet är icke Gustav III:s eget, utan lånat
från Collés Partie de chasse de Henri IV och hade för övrigt redan 1777
applicerats på Gustav Adolf i Ristelis på Humlegårdsteatern givna Konung Gustaf
Adolphs jagt. Och i likhet med Ljunggren måste jag hålla före, »att det är
först genom Kellgrens vers nämnda akt blivit upplyft i den äkta poesiens sfär,
fått sin rätta ideala prägel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
