Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så småningom fäster hon sig vid honom, förblir under åtskilliga
prövningar honom trogen, och tack vare hennes trofasthet återfår Azor
till sist sin rätta gestalt såsom en skön yngling. Den fé, som förtrollat
honom, uppenbarar sig då för dem och förklarar sitt handlingssätt:
Azor! Du ser, att med ett hjärta ömt och gott
Man utan fägring kan behaga.
Du på min hämnd ej mer bör klaga.
När du så lyckligt segra fått.
Denna sagoromantik har ock ett
inslag av komik. Sander har
nämligen en tjänare, Ali, en av Arlequins
många ättlingar, vars halvt burleska
uppträdande i trollslottet ger oss en
förkänsla av den sedan så populära
»nyromantiska ironien», den burleska
verkligheten kontra den ideala
drömstämningen. Ett dylikt sagospel är
ock M:lle Malmstedts nästa stycke:
Arsène, féerie-comédie uti fyra acter,
som uppfördes 1779. Originalet var
av Favart och behandlar samma
motiv som Moretos El desdén con el desdén, ehuru i folksagans form;
huvudtanken känna vi igen från Per Svinaherde. Men här är det
en välvillig fé, som botar den stolta Arsène från hennes
härsklystnad och hårdhet.
 |
C. I. Hallman.
Gravyr av J. G. Ruckman efter
F. U. Åberg. |
Hallman.
När Carl Stenborg övertagit sin faders gamla teater, började även
han att uppföra dylika opéras comiques, och redan på den gamle
Petter Stenborgs tid hade Humlegårdsteatern kommit med en
liknande nyhet: operaparodien, som också stammade från den franska
marknadsteatern. Den, som på svensk scen först infört denna genre,
var Carl Israel Hallman.[1] Han började 1775 med Casper och
Dorothea, en »heroisk Djurgårdsbalett», som var en parodi på Acis och
Galathea, och egendomligt nog hade denna parodi, trots sin drastiska
komik, först uppförts såsom hovspektakel, innan stycket kom upp
på Humlegårdsteatern. I våra dagar har naturligtvis ett dylikt stycke
förlorat sin väsentliga aktualitet. Komiken låg ju i parodiens nära
anslutning till förebilden, som den Hallmanska parodiens nutida
läsare med lätt räknade undantag ej känna till. 1770-talets publik
hade däremot hänförts av Neptuns aria i Acis och Galathea:
[1] En föregångare var Ehrensvärds i förra delen omtalade Lindgren och Cajsa, som
dock aldrig uppförts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0547.html
