- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
489

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och drama

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och då hans kärlek tillbakavisats, kastar han sig sedan över Kina
för att med våld göra Idamé till sin maka. På samma sätt går det
till i Leopolds tragedi. Pompé — såsom Leopold har förfranskat
Pompejus’ namn — är förälskad i Thilda, vilken han, också under
en landsflykt, lärt känna, och för att vinna hennes hand tågar den
romerske fältherren från Egypten upp till skyternas land i Asien:
»På löftet om din hand längst från Egyptens stränder Pompé mot
Skytien flög för spetsen av sin här». Kriget är således en
kärleksaffär med en i vårt tycke något för stor apparat. Pompés rival,
Yngve, låter också sitt handlingssätt bestämmas blott av kärleken
till Thilda. Och båda, liksom Oden, äro chevalereska nästan till
gränsen av blödsinthet. Pompé har förklädd vågat sig in i det
skytiska lägret, blir upptäckt, men både Oden och Yngve låta
honom oskadd draga sina farde. Pompé ger icke efter i storsinthet.
Han har besegrat skyterna, tillfångatagit både Oden och Yngve,
men gör den förre fri och avstår Thildas hand till den senare —
i detta fall lika ädel som Gengis Chan. Tyvärr korsas dock hans
ädla avsikt genom ett av de många misstag, på vilka tragedien är
så rik: Thilda, som tror, att hon skall bliva Pompés brud, har
nämligen några minuter förut burit hand på sitt eget liv, och så
slutar det hela »tragiskt», tack vare personernas oförmåga att
uppfatta situationer och karaktärer på det riktiga sättet.

Framgången lockade Leopold att nu kasta sig på dramatiskt
författarskap, men av hans många påbörjade stycken blev blott ett
utfört, Virginia, och detta blev först 1802 färdigt och tryckt.

Gustav III:s dramer.



En plats för sig intaga Gustav III:s dramer. För den verkliga
tragedien hade konungen såsom författare icke sinne, vilket är
påfallande, då man märker hans iver att få andra att skriva svenska
tragedier. Snarast äro hans dramer komedier, ehuru de flesta stå
på gränsen till det högre skådespelet, och vi behandla dem därför
lämpligast i ett sammanhang och då närmast efter tragedierna.

Gustav III hade många förutsättningar för att bliva en betydande
dramatiker, och i själva verket är han också den främste under
den gustavianska tiden. Av naturen var han en poet med verklig
lyrik i sitt väsen, och detta var kanske hans olycka såsom konung,
ty både för honom själv och för landet hade det nog varit
lyckligare, om han varit en jordbunden pliktmänniska som Karl XI med
förmåga att se förhållandena, sådana som de verkligen voro och
icke i ett halvt poetiskt skimmer. Vidare ägde han ett mycket
utpräglat sinne för det dramatiska, för scenens krav och resurser
— en förmåga, som alldeles saknades hos hans medtävlare inom
det högre svenska skådespelet Gyllenborg, Adlerbeth och Leopold.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0560.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free