Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Drottning Christina.
Det fjärde stycket var Gustaf Adolph och Ebba Brahe, om vilket jag redan
talat, och det femte Drottning Christina. Båda beteckna en tillbakagång i
Gustav III:s dramatiska författarskap. Drottning Christina finnes emellertid
ej kvar i konungens egen avfattning, utan blott i Kellgrens versifierade
omskrivning. Men planen är konventionell: »Kristina — säger Levertin — »blev
en vanlig kärlekssjuk primadonna, som ville lyfta Magnus Gabriel De la Gardie
upp på tronen vid sin sida, och först i resignationens ögonblick, då hon av
Oxenstierna upplyses, att den, hon älskar, är hennes nära blodsförvant, får
hon något av den heroiska kvinnans storhet, i det hon vill glömma sin enskilda
lycka för fosterlandet». I september 1783 anträdde konungen sin italienska
resa, och därmed avbröts årets så ivriga teaterkampanj. Efter återkomsten
sysselsatte han sig med operan Gustaf Wasa, och sitt författarskap för
talscenen återupptog han först efter invigningen av Ristells teater.
Siri Brahe.
I mars 1788 uppfördes där hans kanske bästa skådespel Siri Brahe.
Uppslaget hade han egendomligt nog fått från ett drama, skrivet för en
barnteater. En bland 1700-talets mest lästa författarinnor var madame
de Genlis, som var guvernant för hertigens av Chartres barn. För
dem författade hon åtskilliga pjäser, som hastigt vunno en stor
popularitet, särskilt inom tidens flickpensioner. En bland dem var La
curieuse, som hade till syfte att visa de unga flickorna, huru sorgliga
följder nyfikenheten kunde medföra. Det där behandlade motivet tog
Gustav III upp och förband det med ett annat med historisk
bakgrund. Alldeles har han ej kunnat dölja den pedagogiska urkällan,
ty stycket slutar mycket moraliskt med denna fabula docet: »Du,
som genom din otidiga nyfikenhet varit snart orsaken till den största
olycka, kom ihåg och glöm aldrig bort: att forska efter andras
hemligheter är ett brott emot allmänna säkerheten, som bär sin
hämnd med sig.» Han har även brandskattat en mängd andra
stycken, men som vanligt har han lyckats att på ett förträffligt sätt
sammansmälta långodset till en enhet. Ingenstädes anar man —
säger Levertin — »att man har ett lappverk för sig, och ingenstädes
ser man skarv eller sömmar». Huvudvikten i stycket ligger på den
verkligt spännande handlingen, som nästan erinrar om Scribe och
som bäst visar Gustav III:s rent dramatiska talang. Bakgrunden
utgöres av kampen mellan Sigismund och Karl IX. Johan
Gyllenstierna har sällat sig till den förre och har efter Stångebro slag
nödgats fly till Polen. Före flykten har han emellertid i hemlighet
gift sig med Siri Brahe och har, då stycket börjar, återkommit
för att träffa sin maka. En gammal trotjänare, Stolpe, döljer
honom i ett lönnvalv, men styckets bov, Tegel, kommer till slottet
och upptäcker — tack vare ett par unga flickors nyfikenhet och
lösmynthet — hans gömställe. Allt synes nu förlorat, då
kronprinsen Gustav Adolf uppträder och genom sitt ädelsinne räddar
situationen. Styckets förtjänster ligga, som sagt, i den spännande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0565.html
