Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den eftergustavianska tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frihetstidens statsskick, och om riksdagen 1789 vågade han yttra, att Fersens
medborgerliga språk till försvar för ständernas rätt förde honom med heder i
ett fängelse, det flera riksdagsmän med honom delte och ett ännu större
antal skulle hava varit färdigt att dela». Nu hade Reuterholm funnit en
efterlängtad anledning att ingripa, och redan den 7 mars 1795 undertecknade
regenten ett brev om akademiens suspension. Väl — heter det — hava Vi
»haft fullkomlig orsak och anledning att alldeles och för alla tider upplösa
ett samfund, som vid ett så utmärkt åsidosättande av sina skyldigheter även
billigtvis bort förverka sina rättigheter», men Kungl. Maj:t ville dock för
denna gång i nåder hava fördrag, och akademiens verksamhet blev därför
endast tillsvidare suspenderad; efter omständigheterna skulle konungen vid
uppnådd myndighetsålder vidare förordna i denna sak. Suspensionen blev
emellertid av kort varaktighet. Den 1 november 1796 blev Gustav Adolf myndig
och gav genast befallning om, att akademien på vanligt sätt skulle hålla sin
högtidssammankomst den 20 december. Den hämnd, som Reuterholms sårade
fåfänga kunnat taga, gjorde akademien således föga skada, ökade snarare dess
popularitet och kastade löjets skimmer över den hatade gunstlingen.
Trycktvånget under Gustav IV Adolf.
Den reaktion mot det fria ordet, som inletts av
förmyndarregeringen, fortsatte med ökad takt under Gustav IV Adolfs
myndighetstid. För konungen gällde det i främsta rummet att hindra
smittofröna från den franska revolutionen att infektera det svenska
folket. Den 26 mars 1798 utfärdades en kungörelse i detta syfte.
Ingen tidning fick hädanefter utgivas utan privilegium, och de, som
ej hade något dylikt, skulle genast upphöra. 1801 förordnades en
särskild bokhandels- och boktryckeriombudsman, som skulle
övervaka boktryckerier, bokhandel, lånbibliotek och bokauktioner; ingen
fick driva någon dylik rörelse utan privilegium, och »tryckningen av
otillåtna eller misstänkta skrifter äger hovkansleren vid första om
dem erhållen kunskap inställa», liksom ock i bokhandeln lägga
beslag på dylika skrifter. För vissa boktryckerier förordnades en
särskild censor, och offentliggörandet av publika handlingar blev,
praktiskt taget, omöjliggjort. 1803 förbjöds införandet av danska böcker
utan särskilt tillstånd, 1804 även franska journaler, veckoskrifter och
dagblad; franska böcker skulle blott med särskilt tillstånd få införas.
Samma år förständigades tidningarna att icke intaga några notiser
om »Buonapartes person, resor, äventyr, om dess släkt och tillgivna,
om dess nya lagar, ceremonier och lagstridiga inrättningar». 1806
utfärdades ett förbud mot att omnämna de politiska och geografiska
förändringarna i Europa, och 1807 dekreterades, att kejsar Napoleon
icke en gång fick kallas M. Buonaparte utan blott N. Buonaparte.
Från styrelsens sida var reaktionen mot upplysningens politiska
program således så fullständig som möjligt: litteraturen, pressen
och bokhandeln voro slagna i bojor.
Oppositionen.
Så kraftig denna reaktion än var, mäktade den dock icke helt
undertrycka alla frihetsrörelser. Kellgren förblev, såsom vi sett,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0583.html
