- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
507

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den eftergustavianska tiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ännu in i det sista en motståndare till »ljusets fiender», och en av
hans yngre vänner, Hans Hierta, blev ledaren för oppositionen mot
regeringens tvångspolitik. Thorild själv svängde väl om, men
Thorildianerna stodo fortfarande kvar på den radikala flygeln, L. M.
Philipson, Lindegren, Enbom m. fl. Av dessa var Philipson den
mest betydande. Han hade 1791 kommit till Stockholm, där han
slagit sig ned såsom läkare — 1794 fick han professors titel — och
där han gjort Thorilds bekantskap. Han omfattade ivrigt dennes
revolutionära idéer och debuterade såsom politisk författare med
skriften Bevis at det så kallade bevis för ärfteligt adelskap är intet
bevis (1792), som var ett inlägg i en då uppflammad strid med
anledning av Zibets inträdestal i Svenska akademien, vari denne
försvarat det ärftliga adelskapet. Skriften ansågs författad av Thorild,
men i brev till Tham förklarade denne med vanlig överlägsenhet:
»Boken är ett rafs ur mina konversationer. Auktor är en medicine
doktor Philipson. Han har gjort ett hocus-pocus-recept av mina
icke så dåliga ingredienser». Efter utfärdandet av Reuterholms första
tryckfrihetsproklamation satte Philipson upp tidningen Patrioten, i
vilken ett nästan kommunistiskt program förfäktas. Alla barn — heter
det i en artikel — böra vara statens. »Alla barn böra få sådan
uppfostran, som utvecklar deras infödda böjelse och förmögenheter, men
ock allt arv tillfalla staten och därav icke tillkomma vart barn mer
än så mycket jord, envar kan sköta». Inom den tryckta litteraturen
blevo dock dylika uttalanden ganska hastigt omöjliga, och
frihetsvännerna måste därför söka sig ett annat forum än tidningspressen.

Uppsalakonventen.



Ett sådant uppstod nu vid universiteten, särskilt i Uppsala, och
detta är av stort intresse att observera. Såsom vi förut sett hade
universiteten under frihetstidens och Gustav III:s regering snarast varit
föremål för ett överlägset gyckel, och ledare för kulturen hade de icke
varit. Under romantikens dagar blir det däremot de, som övertaga
förarskapet, under det att huvudstaden snarare träder i bakgrunden.
Uppslaget till denna nya rollfördelning kan spåras redan under
förmyndarregeringens tid. 1793 cirkulerade i Uppsala ett handskrivet
satiriskt tal, som gycklade med de faderliga förmaningar, som den
studerande ungdomen fått mottaga från höga vederbörande. Skämtet
visar, att det nu kommit en annan anda inom studentkåren: »Förr —
yttrar talaren — haven I pryglat brandvakt och gesäller, I haven
utövat Eder rättmätiga vrede mot fönsterrutor och lampor, I haven
druckit och sjungit på källrar och gator.» Så hava ock edra vördade
förfäder gjort. Men ni ha vansläktats, övergivit edra gamla gudar
Bacchus och Venus för att i stället hylla de nya Frihet, Jämlikhet
och Upplysning, och ni söka nedbryta ålderdomens majestätiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0584.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free